Tankar och livsfragment 14 september 2022 - mörka skuggor breder ut sig

 Det är kväll i min stuga. Kvällen omfamnas av mörkret, det goda, som sig bör så här i september. När jag går ut ropar en lom ute på vattnet. Den ingjuter hopp, jag blir glad.

Som så många andra försöker jag försonas och förstå ett valresultat. Det är inte lätt, men den helande naturen som jag omges av, hjälper till.

Så här på hösten växer skuggorna, de blir allt längre när solen inte når så högt. Efter valnatten försvann solen. Ett lätt regn har till och från dränkt in landskapet.  Regnet känns som ett sorgflor och det ska visst pågå flera dagar till.

Men, som sagt, skuggorna blir längre och mörkare. En blåbrun majoritet ska leda vårt land där det bruna partiet är störst. Jag är orolig, mycket. Vad ska hända med sammanhållningen, miljön och klimatomställningen? Jag är rädd för flera förlorande år. År då samhället vittrar sönder än mer. Jag upplever en kuslig likhet med Trump när Åkesson säger att vi ska sätta Sverige först...

Det som kanske tynger mig mest är hur den unga generationen tänker, förstagångsväljarna. Hade de fått bestämma hade SD tillsammans med moderaterna nära nog haft egen majoritet. Gretaeffekten tycks vara försvinnande liten.

Försöker i någon mening förstå de ungas val, men som gammal i gården gör jag det inte. Vill inte säga att det var bättre förr, men det fanns i alla fall mer av sammanhållning och känsla för de svaga i samhället. Måhända var lösningarna naiva, men ändå. När hörde jag ordet solidaritet senast...?

Har de unga blivit bortklemade materialister och/eller är de kidnappade av aggressiviteten i sociala medier? Naturligtvis är det mer komplext än så, men de val de gör för framtiden gör mig sorgsen.

Kanske lommen fortfarande ropar i mörkret därute. Naturen är alltid mitt balsam. Tror jag kommer att behöva den mer än någonsin framöver...