Tankar och livsfragment 26 juni 2026 - Den hotade skogen

 

Tänk dig att du vandrar i skog. Det doftar friskt och du sätter dig på en gammal stubbe. Du hör spillkråkan söka föda i en död fura, du hör taltrastar som sjunger på taltrastars vis. En talltita kommer nyfiket nära och solen stålar börjar värma. Du sitter i en gammal skog, ingen urskog, utan en skog där virke har tagits ut för husbehov. Det varsamma skogsbruket har inte påverkat skogens biologiska liv och dess rikedom finns kvar.

Den skog du vandrar vi kallas för kontinuitetsskog, d v s en skog som brukats men aldrig helt huggits ner.

Det är denna typ av skog och riktiga naturskogar (skogar av ringa eller ingen mänsklig påverkan) som inte är formellt skyddade som enligt Skogsstyrelsen kan vara helt borta inom 25 år med nuvarande avverkningstakt. Med det beslut regeringen tagit som har stöd av merparten av riksdagens ledamöter kanske de skogar jag talar om kommer att vara borta tidigare än så. Propositionen heter "Ett tydligt regelverk för ett aktivt skogsbruk". Genom beslutet kommer tillståndsprocesserna för avverkningsanmälan snabbas på. Möjligheterna för naturvård och civilsamhälle att inventera hotade skogar och kommer därmed att begränsas avsevärt.

Här kan man bokstavligt talat säga att staten och kapitalet sitter i samma båt. Staten som stor skogsägare har varit en del av den industrilobby som har lett fram till detta beslut.

Det är både girigt och kortsiktigt. Den rika mångfalden i skogen riskerar bli till någon sorts enfald med snabbväxande timmeråkrar med likåldriga bestånd. Ingen törs säga att vi har en överdimensionerad skogsindustri vars produktion till största del utgörs av kortlivade produkter och allt mindre kvalitetsvirke. Med kortlivade produkter som papp och kartong urholkas dessutom skogens klimatnytta. Kortlivade produkter bidrar betydligt mindre än långlivade.

Jag vet inte vilken skog du vill ha. Det jag är rädd för är att vi inom en begränsad framtid nästan är utan den skog jag kallar skog. Den riktiga skog som kommer att finnas kvar hittar vi avgränsade reservat och hos de små skogsägare som tänker mer hållbart. Dessa skogsägare ger trots allt lite hopp för de tänker på både skogen och sin egen framtid. Hoppas dessa skogsägare får mer utrymme i debatten om skogen som annars bara blir polariserad till ingen nytta - framförallt inte för skogen...