Igår hade jag min lediga måndag som så här års ofta är synonymt med vandring. Denna dag styrde jag kosan mot Vikberget som ligger intill det mer kända Bälingebergets naturreservat. Här är lika fint som i reservatet och oftast folktomt.
Det var en fullständigt vindstilla dag med en blek sol som bröt fram bland de höga molnen. Platsen var så lugn och stilla som den kan bli en mil från staden. Helt tyst blir det nära nog aldrig då människans mobila rörelse gör sig påmind av E4:an ett antal kilometer österöver.
På denna vackra plats som på bergets övre delar äger nästan en obruten historia och få spår av människors framfart så tänkte jag just på denna framfart. Inte på människornas snabba rörelse längs med E4:an utan med den hastighet lögnen och faktaresistensen färgar vårt samhälle. I Sverige är ännu inte den flagranta lögnen lika påtaglig som i ett republikanskt parti på andra sidan Atlanten men vi är på väg. När krönikören och författaren Alex Schulman i gårdagens DN skrev om den nya regeringen som en ren teater så kunde jag bara hålla med.
Som medborgare känner jag mig allt mindre trygg i denna otrygga tid, inte minst mot bakgrund av en regering som inte känns grundad. En regering som troligen kommer att fatta ett antal populistiska beslut som kommer få mig att få skämmas.
"Det ljuger icke i mig" sa en gång en av våra absolut största poeter, Gunnar Ekelöf. Jag önskar att Ekelöf hade varit i livet och sagt något om vår tid. Nu fick jag nöja mig med den helt igenom sanna naturen som omgav mig markerade av två hackspettar som jobbade frenetiskt för att fylla på förråden inför vintern...
2 kommentarer:
Jag delar din oro.
Jo...vi är rätt många som gör det...men om vi tittar på det politiska opinionsläget ändå alltför få.
Skicka en kommentar