Tankar och livsfragment 19 januari 2024 - om kyla och snöfall i söder

 

Som heltidsledig under kalla vinterdagar blir det en del radiolyssnande och dito nyhetssändningar. Vid sidan av den nya krigsretoriken och hotbilden mot Sverige så har det handlat mycket om vädret, kylan, snön och hur bilar blir stående och tågväxlar som inte fungerar och tåg som ställs in.

Det är inte för inte jag har anledning att bli en smula orolig då vi har planerat att åka nattåg från Luleå till Stockholm i början av februari.

I nyhetssändningarna får det att låta att värsta köld och snökatastrofen har drabbat vårt land. Javisst, det är hittills den kallaste januarimånaden på ett antal år, men knappast någon katastrof. Januari är ju årets kallaste månad. Än mer har det handlat om den ymniga snöfallen i söder. Javisst, jag vet att det ofta både regnar och snöar i sidledd i söder över öppna fält. Men ändå, jag kollade hur mycket det snöat i i Götaland dagen då det var "snökaos", då var det som mest 9 mm på en plats. Det motsvarar ungefär lika många centimeter snö och ingen knädjup nysnö som man skulle kunna tro. Faktum är att många delar av Götaland har fått mindre nederbörd än normalt hittills under januari.

SJ talar om en hopplös kall vinter när man ställer in massor av avgångar för tågunderhåll och trafikverket kommer troligen få en uppläxning av regeringen framöver.

Hur kunde det få bli så här illa av en kall januari och vanliga snöväder i vårt vinterland? Jag kan inte säga att det var bättre förr. Tågen strulade då också och det var säkert trafikkaos på vägarna. Men vi vet att det miljömässigt överlägsna tågets underhåll är eftersatt och trafikströmmarna på våra vägar har bara ökat.

Kanske man kan säga att det här är en av kostnaderna vi får betala för vår ohejdbara tillväxt där fler och fler är i rörelse oavsett väder. Oberoende av väder går vi på som vanligt och förväntar oss att det ska fungera. Just därför kan ett vanligt snöfall beskrivas som en katastrof och hederlig januarikyla som något rent livsfarligt...