Tankar och livsfragment 17 januari 2024 - tänkt under vinterpromenaden

 

Går mina dagliga promenader. De blir lite kortare i vinterkylan (-28c). Det är stilla och vackert. Januaris mittlinje är passerad. Dagarna är redan märkbart längre och i riktning mot solen känner jag redan om än så lite solens värmande strålar. Snart är det dags att ta på sig solglasögonen igen.

I en allt varnare värld verkar Norrbotten få den kallaste januarimånaden på många år om inte avslutningen av månaden blir mild.

Tillvaron i min lilla del av världen är otroligt fridfull. Försöker glädjas åt det även om jag vet att fridfullheten är bedräglig. Den skyddade oasen är inget givet naturtillstånd.

Just denna dag har vår klimatminister fått fortsatt förtroende av vårt folkvalda parlament. En minister som måste ses som den yttersta representanten för Sveriges sänkta klimatambitioner. I Dagens Nyheter skriver en ledarskribent att ministern borde avgå. Hon är enligt skribenten alltför smart för att sitta kvar. En annan skribent skrev något likande strax innan jul. Denna dag och säkert även de kommande sitter hon kvar, så jag undrar just hur klok hon är.

I en annan del av världen har republikanernas presidentvalskampanj dragit igen. Hela den fria världen kommer än en gång få hålla andan kring utgången. Vi vet att Trump har haft sin trognaste väljarbas bland förbittrade vita män som av någon anledning känner sig överkörda av det så kallade etablissemanget. Det som för mig ter sig så obegripligt är att denna väljarbas tycks breddas allt mer. Idag kan jag exempelvis läsa om en ung svart kvinna, utbildad stadsvetare, som stödjer Trump. Det går inte att förstå.

Jag får fortsätta att leva i mitt bedrägliga lugn, vara vaksam och omge mig med allt det där fina och goda som trots allt finns...