Otaliga har vandringarna till Välmbapouda varit genom åren, men denna dag är det första gången jag cyklar fram till vandringen startpunkt.
Det var en fin dag i slutet av augusti och i toppterrängen börjar man ana höstens färger i markvegetationen. Vid mitt kaffestopp strax nedanför toppen får jag se inte mindre än 4 unga havsörnar leka på himlavalvet.
Strax innan kaffesstoppet besöker jag naturligtvis den gamla topptallen. Trots sin ringa storlek så är det väldigt mycket äldre än jag. Den har sett likadan ut länge jag kan minnas.
Invid topptallen börjar en betydligt yngre dito ta allt mer av uppmärksamheten. Den har inte funnits så länge och jag konstaterar att toppskottet är rejält trots att den växer på drygt 700 m öh.
Tyvärr är det inte något att glädjas åt. Under mitt drygt 60 åriga liv har jag kunnat se att allt mer tall börjar skjuta upp på den tidigare nästan kala toppen. Med all sannolikhet är det en aspekt av klimatförändringarna. De låga fjällen i västra Norrlands inland kommer att beskogas allt mer.
Det kommer naturligtvis ta sin tid, men jag skulle tro att om ett par generationer bort är stora delar av denna topputsikt borta . Ett sorgligt faktum från detta låga fjäll där du ännu ser ett bra stycke av Sverige...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar