Tankar och livsfragment 29 september 2023 - Stugliv om hösten

 

Åter i stugans stillhet och lugn. Ofta sitter jag och blickar ut över Välmbas vatten och lågfjället Välmbapouda. Andra gånger får blicken fäste genom fönstret mot skogen. Stugan är omgiven av skog, denna skog som jag håller så högt, representanten för det det långa livet. Skogen bakom stugan är gammal, varsamt plockhuggen av alla de människor som verkat för mig och har många fina träd som är 200 hundra år eller äldre.

Här har de människor som verkat levt i nära symbios med den natur som de har varit helt beroende av.

Stugliv om hösten innebär än färre måsten. Idag har jag staplat det sista av veden och när de sista björklöven har fallit ska jag kratta runt huset.

Desto mer tid finns det för läsning, lyssnande på intressanta reportage och sköna vandringar i stugans omgivningar.

Det känns närmast overkligt att leva i detta lugn i en värld som ter sig allt mer kaotisk och hotfull. En värld där trångsyntheten, våldet och populismen verkar närmast ostoppbar.

För en stund sedan satt jag på bron och drack kaffe. En ekorre sprang förbi, hackspetten jobbade på i torrfuran en bit bort. Mest glad blev jag av talltitorna. Denna oskygga fågel som förr var så talrik, men som har blivit allt ovanligare. Nu var det tre talltitor om vinterprovianterade i björkarna.

Önskar att vi människor skulle leva lite mer som talltitorna. De som anpassar sig till natur och klimat och vet värdet på att ställa om när mörkertiden närmar sig...