I stugan grillar jag. Jag grillar nästan varje dag. Sedan en tid är jag pensionär och och har fått tid att tillbringa mer tid i stugan. Jag funderade då om det skulle bli tjatigt att grilla i princip dagligen. Så är inte fallet. Jag grillar fortfarande med samma lust och glädje som jag alltid har gjort.
Jag är en nyfiken person som gärna ser nya platser och sammanhang. Men den andra sidan av mig är glädjen av de goda upprepningarna och rutinerna. De ramar in dagen och ger fasta hållpunkter. Det tror jag är ännu viktigare som pensionär då den dagliga upprepningen, arbetet, har blivit ett imperfektum.
I det här sammanhanget kommer grillningen in. Det blir en daglig höjdpunkt under stugans brotak som aldrig låter sig hindras av otjänlig väderlek. Naturen omkring mig blir just den naturliga stämningshöjaren med Välmbas vatten och lågfjället Välmbapouda i blickfånget.
Jag förstärker stämningen ytterligare med ca 4 cl god frysskåpskall gin spetsad med en gnutta citron. Jag hörde för en tid sedan om en snart 100 årig man som hela sitt vuxna liv tagit en snaps. Han var säker på att det har gjort honom så vital. Sant eller inte så tror jag inte min lilla extra stämningshöjare kommer att vålla några hälsoproblem.
Jag tror inte jag kommer bli närmare hundra år, men jag ser fram emot många glädjefyllda upprepningar vid grillen även framöver. Kanske vågar jag prova en annan gin någon gång, men bara kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar