Att fylla år mest ett tillfälle att fundera över var jag befinner mig just nu och var jag är på väg. Jag är nu inne på min sjunde månad som pensionär. Det är naturligtvis den största förändringen i mitt liv just nu. Det är hittills för tidigt att säga vilka avtryck denna livsförändring kommer att göra med mig, men hittills har det gott bra.
Att sluta jobba innebär att du tappar en mångårig vardagsrutin som bara har funnits där. En stor del av vårt vuxna liv är ju just arbetet, på gott och ont.
Jag har den senaste veckan träffat kollegor från min gamla arbetsgrupp. Det har varit roligt att höra var de gör och vad som är på gång. Samtidigt har det blivit så tydligt att det är inget jag längtar tillbaka till. Jag trivdes på mitt jobb, men var sak har sin tid och det är dags att gå vidare, medan jag har någon tid kvar.
Under min nyvunna fria tid har jag varit mycket ute i naturen och i min stuga. Nu senast vandrade jag och min särbo i Klimpfjäll med omnejd. Ett fint område som jag gärna återkommer till.
Nästan lika fint kan det vara att vandra i de stadsnära skogarna i Luleå, som igår vid Hertsöträsk.
Vandraren i mig får nu fullt utlopp. Den fria tiden ger oceaner av tid för tankar. Baksidan av myntet är att det även stärker min oro över den tid vi alla befinner oss i. Det måste jag hantera. Kanske ska jag bilda mig för att tankarna kan få ankra fast bättre. Tror det.
Tid för vandring och natur, tid för läsande, bildning och kultur i alla dess former. Min tid är nu. Jag går snart ett nytt årshjul till mötes. Ser fram emot det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar