Idag är det måndag igen. Sedan en tid innebär det en extra ledig dag för mig. Ute är det redan mörkt och det faller ett lätt snöfall. Innan snöfallet kom hann långfärdsskridskoåkarna få sitt lystmäte på isen. Nu tjuter det i isen när havet börjar röra på sig.
Igår var det en annan dag och ett helt annat väder. Jag visste att vintern skulle göra rejäl entré framöver så det har var troligen sista tillfället att få vandra i barmark. Och vilken vandring det blev! Vi tog oss ner till Piteå och därefter dryga milen västerut till byn Svensbyn. Här återfinns Eliasleden. En riktigt fin pärla i det kustnära landskapet. Leden är totalt 26 km lång och det går att göra olika vägval.
Dagen var klar, solig och med ett lämpligt antal minusgrader. De ljusa timmarna är få så innan klockan 10 var vi iväg. Vi visste inte alls var vi skulle möta och blev smått överraskade över den bergiga terrängen. På sina ställen var det gott om sten, block och svallis, så det gällde att ta det försiktigt.
Men vilken fin vandring det var. Bitvis vandrade vi igen riktigt fin gammelskog och utsikten från bergstopparna skämdes inte för sig. Markerna påminner lite om Skuleskogens nationalpark till sin karaktär.
Det blev en riktigt fin vandringsfinal för året och en plats som jag kommer att återkomma till för att upptäcka mer.
Nu går vi in i mörkertiden. Hoppas på måttlig kyla och snö. Just nu ser det mer lovande ut än vanligt. Hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar