På min lediga måndag går vi in i november. Årets mest hatade månad, enligt många. Jag tillhör dem som inte håller med. December är på många sätt mer krävande, då det är ännu mörkare och vi sällan har någon stabil vinter värd namnet.
Men visst, november innehåller många dagar med en väldigt nertonad färgskala. Ja - vissa dagar nästan ingen färgskala alls utom olika nyanser av grått och vitt. Så har det varit de senaste dagarna med en tidvis tjock dimma som helt har bäddat in staden och det omgivande landskapet.
Det här är årstiden då det gäller att se ljuset och skönheten i det tilltagande mörkret. Igår gjorde jag och Marianne en fin vandring på Seskarö. Det var dimmigt och grått, men en skön dag för vandring i skogen och invid havet. Vi kunde lokalisera ett fiskgjusebo och såg några svartfåglar som inte var kråkfåglar, utan storskarvar invid havet.
Innan dimmorna drog in fick staden i slutet av veckan ett par magiska dagar. Under ett par dagar var de sällan stilla fjärdarna som omger staden helt stilla. Inte en vindpust och mycket vackra vattenspeglar i samspel med det omgivande ljuset. Det var en fröjd för ögat.
Aldrig har väl Bergnäsbron varit så vacker i kvällningen som då när dess upplysta bågar speglade sig i det blanka vattnet.
Var årstid och månad bär på sin skönhet. Ibland är den lättfunnen och andra gånger får vi leta längre...men den finns ofta där för ett vaket öga och för den som förmår att stilla sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar