Från och med i höst är jag ledig måndagar. Veckans tråkigaste dag får därmed lite guldkant. Måndagarna under hösten har ofta varit synonymt med vandringar i naturen för mig. Vandrar gör jag ofta och med mer ledig tid blir det ännu mer av steg och umgänge med naturen.
Den senaste veckan har det kommit lite snö och kylan har slagit till. Det har inte kommit mer snö än att det fortfarande går ganska lätt går att ta sig fram längs skogens stigar och oplogade vägar.
Idag gjorde jag kortare tur vid Hertsöträsk och följde leden ner till havet. Jag möttes av en vacker, helt tyst och snöklädd skog. Här kunde jag vandra helt ostörd med mina tankar, eller snarare gör mig fri på tråkigt tankegods. Det är ju just den läkande förmågan naturen ofta har på mig.
I skogen fick jag ett möte. Det var en järpe som verkade förundras över min närvaro och inte ville flytta på sig förrän jag var helt nära.
Havsisen kändes stadig under mina fötter, men för säkerhets skull gick jag helt nära land. Efter en stund hittade jag det vindskydd, som jag sökt, men inte uppmärksammat tidigare från leden en bit in i skogen. Här blev det kaffepaus med den medhavda bullan. Även vid det isbelagda havet var det helt stilla, förutom de små rörelser som hördes från isen. Jag förundrades att kyla kan vara så olika. Det var minus 16 c, men kändes ändå behagligt. Minns ett annat tillfälle i dessa marker tidigare i höst med regn, blåst och några plusgrader. Då kändes det betydligt ruggigare än nu.
Förnöjsam i sinnet vandrade jag vidare ett tycke på isen och sedan upp genom skogen mot bilen igen. det räckte med dryga 5 kilometer i vacker vinternatur för att förgylla min dag. Vem vet, det kanske blir en ny vandring nästa måndag, hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar