Tankar och livsfragment - kylan och socialt samspel i vår samtid

 Det blev ingen skogsvandring idag, men väl en en längre vandring i staden och dess absoluta närhet. Rejält påklädd vållar den 20-gradiga kylan inga bekymmer. Faktum är att jag får slå av på takten med mina steg för att inte bli allt för varm efter ett tag. Det är just det som är utmaningen så här års, att klä sig varmt, men inte alltför varmt när du går en längre sträcka.

Jag möter en del människor på turen, mest pensionärer förstås. Cityfolket och de unga håller sig till centrum där det kan vara mer uppknäppt.

På morgonen ser det annorlunda ut. Jag gick en morgon i likvärdig kyla som idag från Marianne på Skurholmen till jobbet i centrum. Faktum var att alla ungdomar inte åkte buss - men de borde nog ha gjort det för att vårda sin hälsa och inte få köldskador. Jag kunde förundras  hur flera av dem gick i maklig takt, ganska tunnklädda och naturligtvis ivrigt i samspel med nutidens ständige följeslagare - mobilen.

George Orwell skrattar nog i sin himmel över hur det där övervakningssamhället han förutspådde har artat sig. Han fick ju så rätt och samtidigt så fel. Via våra mobiler är registreras våra göranden hela tiden. Inte av staten utan den anonyma industri som heter Facebook, Google och många andra. Mobilen har ju för flertalet, men framförallt för unga blivit kanske den viktigaste platsen för socialt samspel i vår tid. Som den ojande gamling jag håller på att bli undrar jag naturligtvis vad det gör med oss människor nu, men kanske mest på sikt.

Att vi på olika sätt används i det anonyma kapitalets tjänst kan vi vara säkra på och det otäcka är att vi inte vet när, hur och på vilket sätt.

Umgänge av mer traditionellt slag blev det i helgen. Mycket teater, god mat och dryck. Samtalen var goda och öppenhjärtliga. De kretsade kring politik, natur och familj. Vi bjöd på vår sårbarhet och det där svåra att vara människa emellanåt.

Men en sak slog mig och gjorde mig betänksam. Vi åt och drack god öl på puben Bishop arms. När jag blickade ut över den nästan fulla lokalen så var där människor i nästan alla åldrar. Åldersblandat ja, men så vitt jag kunde se fanns där ingen med annan hudfärg än min. Även lilla Luleå är en väldigt segregerad stad och i dess kölvatten sprids fördomar och rädslor. Inte minst på sociala medier via våra mobiler...