Snart är det dags att göra bokslut för ännu ett år. Det går fort att leva nu. Trots att jag gör mitt bästa för att inte dras med i nutidsmänniskans osunda livstempo så går det fort. Det nog bara en känsla, men livet blir ju allt mer livsviktigt ju närmare döden jag kommer. Jag räds inte utslocknandet, men det blir för varje dag som passerar mer och mer viktigt att ta vara på det enda liv jag har och göra något bra av det.
Årets förestående slut blir en av dessa påminnelser om mitt slut. En annan påminnelse är att jag bara har cirka 1,5 år kvar av mitt arbetsliv. Det senare skrämmer mig inte heller. Jag trivs med mitt arbete, men ser ingen mening att hålla fast vid något som ändå kommer att ta slut.
I det lilla kan jag just nu känna mig förnöjsam över mitt liv. Jag trivs både i mitt eget sällskap, bland vänner och med den jag älskar. De viktiga byggstenarna i livet finns där och det känner jag stor tacksamhet inför. Min biologiska klocka kan jag bara till en del styra genom att sköta om min kropp. Än så länge är det kroppsliga förfallet ganska marginellt och jag kan bara hoppas att det får vara så lång tid framöver.
När jag blickar ut utanför min egen bubbla är det svårare att känna glädje och hopp. Faktum är att jag har svårt att se de positiva trenderna för mänskligheten överhuvudtaget. De flesta av oss är väl medvetna om klimathotet och därmed hotet mot hela vår civilisation som vi känner den, men i en tid där vi mer än någonsin behöver samarbeta tycks människor, politik och nationalstater mer splittrade än någonsin. Svaga demokratier blir till allt mer hårdföra diktaturer (Ryssland). Stabila demokratier håller på att vittra sönder inifrån (USA) och sociala medier hjälper raskt till att lägga en blöt konspiratorisk filt över samhällsklimatet.
Det finns många anledningar att vara mörkrädd just nu. Jag orkar inte vara mörkrädd hela tiden. Decembermörkret har varit ovanligt ljus och försonande detta år med många fina dagar med kyla, men sällan med för stark kyla. Hoppas något av detta försonade ljus bär oss nästa år. Det finns trots allt så många människor som gör och vill gott. Allt detta villa jag höra och läsa mer om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar