Jag som sällan är förkyld påminns om att även jag drabbas. Sedan årsskiftet har jag fått underkasta mig kroppens påtagliga begränsningar. Tråkigt men knappast mer än så. Jag har ju tillgång till litteraturen, filmer och serier av olika slag under den tid jag har orkat hålla mig uppe.
Det finns verkligen tillfälle att glädjas åt de förändringar mot tillfrisknandet som trots allt kommer. Att sedan igår börja känna smak och doft igen, gjorde mig närmast upprymd. Alla våra sinnen är viktiga, men jag tror att just smaksinnet är det mest underskattande. Att inte känna smaken av en god maträtt med passande dryck därtill skulle åtminstone göra mitt liv bra mycket fattigare.
Det har vädermässigt varit mycket fina helger med med all snö som vackert bäddar in landskapet tillsammans med måttfull kyla. Jag längtar ut i naturen igen, men får denna dag glädjas åt att ljuset är på väg tillbaka. När jag fäster blicken från min balkong och klockan 10.00 ser solen skina på träden, då har det hänt. Dagen har säkert blivit minst 30 minuter längre sedan midvintersolståndet och nu går det bara fortare. Fint!
2 kommentarer:
Härligt att du är på bättringsvägen (som man säger). Jag har också blivit lite krasslig, öroninflammation men utan värk eller feber, så det är lindrigt. "Bara" nedsatt hörsel och ovanligt hög tinnitus ..... det blir att distrahera sig på något intressant så då går det bra.
(Sortera foton i datorn, skriva lite, kolla i släktforskning, se en säsong av "Catch and release" (!) och annat nyttigt i och med att jag låtsas att jag har julledigt!
Krya på dig och nu blir det bara bättre!
PS Här var det skapligt ljust att gå ut vid halv fyra-tiden i em - så det har blivit ljusare!
Kul att du är igång...läste idag om en forskare som menade att vår kropp mår bra att utsättas för en prövningar...han liknade det vid ett träd som aldrig utsätts för kraftigare vind som därför faller så fort det prövas av hårda vindbyar. Kan ligga något idet...
Skicka en kommentar