Livet är lite mer i rörelse nu. Om några veckor ska jag flytta. Hemmavid har det börjat med lite plockande kring vad som ska sparas i förråd, i hyllor och vad kanske kan andra kan ha mer glädje utav.
Då är det skönt att komma till en plats som andas frid och vila. Min särbo Marianne har sin mamma boende i ett fint hus på Seskarö. Det är en plats som får regelbundna besök av mig. Platsen är det samlade navet för Mariannes släkt och kring större helger kan det minst sagt vara fullt hus där.
Oftast är det stilla då Mariannes mamma Pirko möter upp med sin vänliga lågmälda gästfrihet. Så var det under den gångna helgen. Det blev en fin helg då tankar kring flytt och arbete var fullständigt fjärran. Sköna stunder med kaffet eller annan spis i det samlande köket varvades med längre vandringar på isen, på upptrampande stigar i skogen och läsning i någon fåtölj.
Det var kontemplativt i sin vidaste mening. För mig är detta lycka. Att vara nära i naturen på en fridfull plats bland människor som ger kärlek och omtanke.
Under söndagen slog det mig att vi inte sett en endaste av öns alla vinterutfodrade renar. Knappt heller någon fågel. Den som jagar upplevelser i naturen är fel ute. Är du uppmärksam så kommer de fina upplevelserna förr eller senare. Så blev det även denna helg. Just som vi skulle åka såg vi en älgko och hennes kalvar kalasa i strandvegetationen just utanför huset. Fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar