Jag är åter i min stuga. Jag laddar mig med energi och bara är tillsammans med den rogivande naturen. Platsen som är en central hemvist i mitt liv, så viktig och som jag skulle ha svårt att vara utan.
Det här är omgivningarna som har följt mig genom livet, de fina återkomsterna, som barn, som vuxen och om ett par år som pensionär om livet vill. Det här är omgivningarna och olika platser fyllda med så mycket minnen. Som en något äldre man fortsätter jag att se dem med nyfikna ögon och lär mig ibland något nytt - som idag då jag vid den dagliga grillningen såg att flugsnapparhonan var betydligt mer energisk och aktiv vid matningen av ungarna i holken än hanen. Om det var en tillfällighet vet jag inte, men det gav mig tankar i smått och stort.
Det är lata dagar i stugan. Solen flödar från en klarblå himmel och temperaturen stiger dag för dag. Vandraren i mig får anpassa sig. Dessa dagar blir det mest den korta vägen till den lilla stranden och solstolen med regelbundna dopp. Där läser jag Ulf Lundells "Vardagar". En bitvis surmulen 70-årig som säger sina sanningar. I huvudsak delar jag hans analys. Om det säger det mesta om om mig låter jag andra avgöra.
Idag är det dagen mamma skulle ha fyllt 86 år. Hon finns inte längre bland oss. Just denna dag ägnar jag en extra tanke åt henne. Känns också då rätt att vara här - i omgivningar där hon än gång föddes och som hon alltid ville återkomma till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar