Jag är själv i helgen. Det finns gott om tid för tankar och reflektion. Det är en lyx men även en utmaning då tankeflödet förblir oroligt och en känsla av rastlöshet infinner sig. Just så var det igår - möten och samtal som hade lett fel och som förblivit ouppklarade. De spelade i mig och gav ingen riktig ro.
Jag är en vandrare. Om de inre vandringarna kan spela mig spratt och leda fel så är de yttre oftast en riktig skön balsam för tanke och känslolivet.
Igår valde jag det fossilfria alternativet, d v s cykeln och tog mig på en bitvis motvindsblåsig tur mot Kallax by. Redan cykelturen rensade tankarna fint. Därefter tog jag mig vidare till fots utefter den del av Solanderleden som går igenom Kallax by och Jaktviken. Det blev en omväxlande tur i den stadnära landsbygden. Många villor med olika grad av nyrikedomens skrytsamhet passerades, men även vackra kuststräckor med ett aktivt fågelliv. Jag hörde människor som klagade över bristen på sol och sval vind, men för mig var det det närmast ultimata vandrarvädret med sisådär 15c. Mitt inre fick en dusch av välbehag bland all doft, vyer och fågelsång.
Det var en annan Johan som kom hem några timmar senare, ej längre fånge i tankarnas och känslornas träskmarker. Att natur och vandring gör gott har jag vetat längre. Igår blev jag än en gång varse. Skönt att veta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar