Så här ute på isvidderna får jag ett annat perspektiv på människorna och hennes stad. På avstånd upplevs ju allt så litet och futtigt. Egentligen så säger det ganska mycket om människans tillstånd. Hon är på många sätt enkel, futtig och framförallt kortsiktig.
En dag som denna med en eventuell eskalerande bankkris blir det extra tydligt. När det gäller ekonomi tycks människan aldrig lära sig. Hon gör samma misstag gång på gång. Hon spekulerar och lägger "alla ägg i samma korg". Trots att vi vet att riskerna spridas för att det inte ska gå så illa.
Denna spekulationsekonomi verkar vara synonymt med den kapitalistiska ekonomi som vi lever i, påverkas av och som styr våra ofta alldeles för kortsiktiga beslut.
Spekulationsekonomin gäller allt från giriga banker till bolånetagaren som levde i illusionen att räntorna skulle vara låga för evigt. Men varför klandra honom. Troligen har han fått dåliga råd av den bank som spekulerar med insättarnas och låntagarnas pengar.
Sett ur det perspektivet är det tyvärr inte svårt att förstå varför de flesta agerar så ljumt inför en allt mer påtaglig klimatkris. Den senare är ju i det korta perspektivet mycket mer osynlig än spekulationsbubblor och stigande räntor. Men - både ekonomisk spekulation och klimatignorans är tecken på något större. Människan tycks ha så oändligt svårt att se bortom sig själv och sin lilla bubbla.
Det kanske är allas vår förbannelse. En liten tröst för den lilla människan är att ljuset växer varje dag och och till helgen väntar sommartiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar