Jag är nu inne på min tredje vecka som pensionär. En av de stora fördelarna med att vara arbetsfri är att jag kan styra uteaktiviteterna helt efter vädret. Är det en solig dag som igår är det naturligtvis så här års turåkning på skidor som gäller.
En annan fördel med arbetsfriheten, är det lugn och stillhet som råder även i den natur som finns i närheten av staden när du kan göra dina turer under en vardag. De flesta jobbar ju.
Det finns något gemensamt med fjällen och havet - vidderna och storslagenheten. Ödmjukheten växer hos mig och min förgängliga gestalt får sina rätta proportioner i relationen till allt det stora jag omges av.
Igår skidade jag fram i ganska sakta mak på ett nästan orört vitt hav efter den snö som föll tidigare i veckan. Inga störande skotrar som långt mina ögon kunde se och öron höra utöver en äldre man på sin skoter som fiskade ute på isen.
Jag blev länge sittande i tystnaden med mitt fika och smörgåsen. Det enda som bröt tystnaden emellanåt var den talgoxe som sjöng lite vårystert. Det var ett fullt passande och ett tillräckligt sällskap där min blick länge blev kvar över det nästan orörda vita...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar