Mörkret har lagt sig och blöta flingor faller. Det är en lätt dystopisk dag för den som färdas på vägarna. Halt och packad snö som tidvis ger rena rama krondiken för hjulen att parera.
Igår lyssnade jag på en podd som heter just "Dystopia". Jag är sen på banan när det gäller poddar, men nu är även jag med. Podden tar stora grepp kring vad människan håller på att göra med vår planet. Den är med andra ord ingen glädjespridare. Just de avsnitt jag lyssnade på handlade om alltings slut. Inte om slutet för vår civilisation, utan slutet för hela universum. Det var naturligtvis olika hypotetiska scenarior för vad som kan tänkas att ske. Det jag visste sedan tidigare är att vår sol kommer att sluka vår planet, eller åtminstone göra alla former av liv omöjliga om sisådär 4-5 miljarder år. Ännu längre bort i den kosmiska tiden kommer troligen vår galax krocka med Andromedagalaxen. Det kommer att skapa en stor oreda då gravitationen kommer att förändras. Till slut - om tusentals triljarder år kommer troligen hela universum gå under och slukas av stora svarta hål...men den kosmiska tiden kan vi nog inte ens i vår vildaste fantasi förställa oss.
Vi människor däremot, löper ju stor risk att dö ut i mycket nära tid, speciellt i kosmiska tidsmått. Året som gott har knappast gjort förutsättningarna för liv på vår planet bättre. Året som varit har på varit dystopisk på såväl den nationella som internationella arenan med mina mått mätt.
Nu ska vi snart vända blad och blicka framåt. Dystopin hänger envis med, men jag försöker se ljuset i horisonten, ljuset i mig själv och allt det där goda som finns som vi måste värna och sprida...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar