Ni som känner mig eller följer mig vet att jag är vandrare - en vandrare både till det inre och till det yttre.
Idag har jag vandrat igen. En vandring av det lite mer prövande slaget. Jag vandrade inte dagen jag kom till stugan, då det var alldeles för varmt. Igår var det heller inte någon vandringdag då vädret var lynnigt med regn och kraftig åska emellanåt. Men idag ville jag bara iväg. Det var 20c och mulet när jag drog iväg. Förstod att det kunde bli svettigt över myrar och stigningar.
Så efter en liten stund skingrades alla moln, solen sken från en nästan klar himmel. Det blev varmt, ja, väldigt varmt i delvis blöt terräng och med tunga stövlar. Målet var Lill-Gaika, runda berget och gå upp baksidan. Jag har gjort denna tur med relativ lätthet många gånger. Idag blev det tufft i den varma solen. Upp på berget kom jag och hem genomblöt i svett. Badet i Välmba har nog aldrig varit så välkommet som då. Önskade bara ett det skulle ha varit kallare.
Funderar över mitt vandrande väsen. Jag kunde ha gjort en kortare tur när värmen kom, men inte.
Tror att det finns en rastlöshet och otålighet i mig som måste ut. Kroppen kräver sina tribut både mentalt och fysiskt. Livet ska ju vara en bra blandning av arbete och vila för att vi ska må bra. Vad vi fyller våra liv för att få tillfredställelse varierar. För mig är det vandring när jag är ledig. Det blir en viktig del av kroppens och själens arbete som frigör energi och ger luft åt mina tankar.
Kanske jag är en rastlös själ. Jag vet att det finns en inre oro i mig som jag behöver hantera. Vandringar av alla de slag har blivit min väg. Ser fram emot att få fortsätta så. Det outforskade vägarna synes oändliga och de bekanta kan jag alltid återse med nya ögon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar