Sitter och tittar på gamla digitala foton från barndomsstaden Gävle. Sommaren 2019 tog mamma sin sista bild av mig. Tre år går mycket fort. Det känns inte långt borta.
Helgen som var besökte jag Gävle igen. Det var tid för det fjärde och sista studentfirandet när yngsta systerdottern avslutade sina studier vid Vasaskolan. Det var roligt och synnerligen hemtamt. Trevligt att möta människor som jag sällan träffar och kul att se att studentfirandet fortfarande har inslag från den tid jag lämnade skolan med det sedvanliga studenttåget med orkester på marsch genom staden.
Då jag numera står för den äldre generationen var det kul att se den yngre tar allt mer plats. Yngst var systersonens barn Emil. Blott 2 år men till synes mycket livsbejakande på livet.
En sak som jag så här i efterhand reflekterar över var att Emil inte någon gång ägnade någon tid åt något digitalt. Han samspelade med oss andra eller nöjde sig med sina leksaker.
Läste i söndags om några forskare som oroar för små barns skärmanvändning. Det jag har befarat finns det nu vetenskapligt stöd för - att små barn hämmas i sin utveckling såväl tankemässigt som socialt när skärmen får bli den digitala lekkamraten.
Ett typiskt, men säkert lika vanligt exempel fick jag se på gymmet igår. Två unga pappor var i gångvarigt samspråk med varandra och deras små barn var helt lämnade åt sina skärmar. När det ena barnet sökte sin pappas uppmärksamhet, så tog det en bra lång stund innan hon fick den.
Vart är vi på väg? Ja så brukar en vissa känd person uttrycka sig i TV-rutan. Jag kan verkligen undra var vi redan utsätter våra små barn för, säkert i all välmening, när det är stressigt och livspusslet ska gå ihop.
Men, jag är kanske bara en allt äldre man som går och gnäller och oroar mig i onödan. Visst vore det bra om det är så, men...
4 kommentarer:
Jag tror att din oro är befogad. Jag läste också den där debattartikeln. Även om man kanske inte kan lita på att allt de där forskarna säger, får effekt, så finns det en viss logik i mycket i sammanhanget.
Jag skrev själv en liten reflektion om det.
https://ogonblickinorr.blogspot.com/2022/06/haromdagen.html
Som sagt, det här behöver lyftas mer. Går inte att jämföra med när TV:n eller för den del videon kom. Här pratar vi om små barn i livets känsligaste utvecklingsfas.
Håller med! Har blivit en barnvakt för många att låta barnen nöta vid skärmen. Jag hade tre små födda 89, 90, 90 och de sysselsatte sig med annat.
Så är det nog. Vanor grundlägger vi tidigt. Vi vet också att skärmarnas kraft är stor. Har barnen alternativ gynnar det säkert en mer sund skärmanvändning senare.
Skicka en kommentar