Tankar och livsfragment 29 juni 2022 - värme och åska

Jag är tillbaka till stugan, platsen dit världens larm sällan når och den lilla distraktion som finns är av helt naturlig art... så här års ivriga blodsugare av liten storlek.

Jag kom igår till sol och fuktig värme. Efter att ha fått igång vattnet dämpades snabbt alla aktivitetsambitioner. Det blev bad och stilla liv i solstolen placerad i skuggläge. Vinden var frisk och gjorde klimatet uthärdligt. Vid sidan av vindens sus i skogen var samma skog onaturligt tyst på fågelsång. Flugsnapparen i holken jobbade förstås på, men även den under tystnad. Den obligatoriska bastun ställdes in till förmån för mer bad. Det som var sig likt var grillningen och grillölen under den nästan lika ljumma kvällen. Det blev ingen tropisk natt i västra Lappland, där min stuga ligger, men det var inte långt ifrån.

Denna dag inleddes snarlikt innan mörka skyar tonade upp sig vid lunch. Jo, nog blev det både åska och regn, väldigt mycket  av fyrverkeriet. Åskan slog ner alldeles intill stugan, åtminstone vid två tillfällen. Även jag, som inte annars är rädd åskan, blev för en stund skärrad.

Sedan efteråt. Fullkomligt stilla. Ja, mer stilla än annars när jag sedan någon timme är utan ström. Det senare tycks fortfarande vara obligatoriskt vid åskväder i dessa trakter.

Värme, åska, och kraftiga regn är naturligtvis något helt naturligt. Det som inte är naturligt är värmen och åskans intensitet. Som barn minns jag värme, bad och åska. Men - aldrig så intensiv värme  och mycket sällan så kraftfull åska som nu.

Detta väder har människan själv iscensatt genom klimatförändringarna. Det är sorgligt och gör åtminstone mig skärrad på riktigt.

Därute tittar nu solen åter fram. Temperaturen stiger igen och det är fullkomligt tyst. Vattenfall eldistribution meddelar att elen kan vara tillbaka 16.30.