Ju äldre jag blir desto mer inser jag att livet är kort och i högsta grad ändligt. När nu generationen före mig helt är borta blir det än mer tydligt.
Vad gör jag då av återstoden av dagen? Allt fler väljer att arbeta allt längre. Något som också uppmuntras med en lägre beskattning. En del kommer att få en låg pension och jobbar vidare med anledning av det, andra jobbar vidare bara för att de trivs med jobbet och för att det ger mening.
Jag är ingen av dessa människor. Jag har ett jobb som i många stycken är trevligt, men aldrig så trevligt att jag skulle välja det framför ledigheten. Min pension kommer väl att bli sisådär, men då jag inte har så stora materiella behov så tänker jag att det nog kommer att gå bra.
Jag har svårt att förstå alla dessa som håller sig kvar i arbetslivet långt in i pensionsåldern utan att behöva det. Var sak har sin tid. Att få gott om egen tid blir lite som att bli barn på nytt med den äldres livserfarenheter - att få massor av tid att utforska livet på nytt.
Jag blir snart 62 år och kommer att sluta jobba vid 64. Nu från och med september ger jag mig lite extra ledig tid då jag har valt att jobba 4 dagar i veckan. Måndagar kommer att vara arbetsfria. Igår hade jag jag min första fria måndag. Det kändes väldigt fint. Speciellt då jag är i min stuga. Lika fint är att jag kryddar den med 4 kvarvarande semesterdagar och kan då få tid att vara i mina marker ändå till nästkommande måndag.
Jag närmar om än med små steg den arbetsfria tiden. Känner mig tacksam över livet och de möjligheter som står till buds...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar