Efter en varm sommar har natur och klimat åtminstone för tillfället hittat sitt normala tillstånd. Jag är i min stuga och ser en årstid i förändring. Borta är sommarens alla värmeböljor. Det blåser en kylig vind, korta lätta regnskurar avlöser vandra, myrarna börjar gulna och ett och annat blad singlar ner från träden.
I årstidsväxlingen blir naturens alla individer åter mer synliga. Jag ser havsörnen på sitt jaktstråt för andra dagen i rad. Ett tag kretsar den inte så många meter upp i luften ovanför mig, innan den konstaterar att jag inte är något bytesdjur. Stora flockar av småfåglar börjar samlas inför flytten. På morgonen har jag massor av bergfinkar på marken kring stugan och bland träden. Smålommarna ömsom sjunger och jämrar sig på sitt typiska vis och på min vandring i skogen ser jag både stenfalk och gök. Ett gäng sarvrenar håller till i närheten av stugan och är ibland före mig i svampplockningen. Roligare är då att haren tycks vara kvar trots örnens upprepade jakt.
Den svalkande hösten är min tid. Världens larm och oro ljuder allt hårdare. I denna miljö kan jag åtminstone tillfälligt freda mig för alla oroliga tankar över hur allt ska bli. En tragedi i Afghanistan kommer till slut även beröra mig och dig. Ja, för allt inte tala om klimatförändringarna som kommer att påverka oss alla, troligen mycket snabbare än vad någon forskare säger.
Nu börjar mörkret falla därute. I morgon ska det bli en fin dag, en dag för vandring innan det bär iväg mot staden och plikterna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar