Min sommarledighet är slut. Jag har hunnit jobba ett par dagar och livet söker sig åter mot sin normalitet och sina inrutade former. In den mån sker och ting kan bli normala i en allt mer orolig värld.
Jag tänker på min sommar med glädje. Jag har gjort allt det där jag planerat, haft massor av egen kvalitetstid och gjort saker med den jag älskar. Det senare var bl a en resa till södra delen av vårt land där vi besökte för mig helt nya platser.
Resan tillbaka gjordes genom inlandet. Ja, glesbygden och och för många kanske helt okända platser. Jag gjorde en liknade resa i motsatt riktning genom inlandet för 13 år sedan. Jag är begåvad med ett ganska bra långtidsminne. Ur minnet kunde jag konstatera att platserna såg ganska lika ut som då, ja möjligen än mer övergivna. Ordet tillväxt har nog inte funnits på kartan i det lilla samhället Ytterhogdal på väldigt lång tid...
Vad jag också med tilltagande sorg och vrede kunde se var det allt mer sargade skogslandskapet. Visst var det trasigt av storskaliga hyggen redan för tretton år sedan, men sedan dess tycks skövlingen bara ha ökat. Hyggena med så kallad markberedning gör att man kan tro att att någon bomb har slagit ner på åtskilliga platser. Det ser helt enkelt för jävligt ut. Skogsbolagen agerar dessutom allt mer ogenerat. Tidigare lämnades ofta ridåer av träd närmaste vägar och bebyggelse. Så icke nu. Dessutom kunde vi se hela berg på relativt hög höjd (ca 600 öh) som åderlåtits på all skog. Hur tror man att det någonsin ska bli någon återväxt på så utsatta ställen? Troligen bryr man sig inte. Efterfrågan på virke är stor och då går profit före natur och klimat.
Många och framförallt våra beslutsfattare skulle behöva göra denna inlandsresa för att se vad landet Sverige håller på med. Visst - det finns fin orörd eller varsamt brukad skog i fjällnära områden och bland skogsägare som inte ser sin skog som en industri. Skogen nedan finns finns några kilometer från min stuga. Varsamt brukad skog - en fröjd för ögat och trevlig att vandra i - men snart allt mer sällsynt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar