Vi är mitt i årets mörkaste tid och det är några dagar kvar till jul. Tillvaron krymper lite och aktivitetsnivån går ner. Det är nog precis så det ska vara och det är bara att hänga med.
Jag har nu varit arbetsfri och tillika pensionär i nära nog 10 månader. Det är den här tiden på året som jag har varit mest orolig inför. Just nu är jag mitt i denna tid och det går över förväntan bra. Upplever att jag just lever långsammare och låter mig allt mindre att stressas av tidens gång.
Jag hör om alla dessa pensionärer som jobbar. Det får de gärna göra, men det kommer inte bli aktuellt för mig. Allt har sin tid och nu är det fri tid för mig under den tid som jag har kvar.
Naturligtvis behöver jag få mina utmaningar. Under mörkertiden blir det mycket läsande, men jag ska även gå en högskolekurs och en digital skrivarkurs framöver.
En sak som jag har blivit än mer varse om är mitt stora behov av tystnad, lugn och däremellan avskildhet. Min stuga är platsen jag kan få allt detta, men den är inget alternativ den här tiden på året.
Jag flyttade för snart två år sedan till en mindre och billigare lägenhet. Den är trevlig, men som det har visat sig allt för lyhörd. Jag blir emellanåt helt enkelt störd av röster och den musik som spelas.
Livet är en resa. Troligen är inte min boenderesa slut. Vi får se var det bär hän. Hoppas att finna den där lilla boplatsen där jag kan få ro.
Nu väntar först julen bland människor jag tycker om. Känner mig priviligierad att ha det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar