Det blir ännu svårare att ställa de där kritiska frågorna i sociala sammanhang när det gäller klimatet. Inte första hand hur vi ser på klimatfrågan utan våra faktiska handlingar.
Jag antar att de flesta av oss känner igen oss när någon berättar om sin senaste resa i fjärran land med flyg. Det kanske är samma person som gör flera långresor med flyget per år och dessutom kostar på sig någon långweekend till Stockholm då och då. Naturligtvis med flyg.
Jag gissar att de flesta följsamt bekräftar person i fråga utan kritiska frågor, även om man i grunden tycker att det är fel. Som oftast är det lättare att säga "ja" än att säga "nej". Som de sociala varelser vi är är det obekvämt att säga emot. Det är inte roligt att känna sig jobbig med risken att bli utstött. Det är troligen det dyrköpta priset vi får betala om vi fullt ut talar om klimatkrisen, d v s talar om vad våra handlingar gör med vår Jord.
För egen del blir jag oftast tyst när människor pratar om sina fossilstinna resor eller annan ohållbar överkonsumtion. Det är inget fullt ut ärligt förhållningssätt gentemot det existentiella klimathotet, men det är det närmaste jag kan komma i min hållning. Jag är ju också beroende av det sociala och att känna mig inkluderad.
En god vän sade för länge sedan att mitt omedvetna satt utanpå, d v s att det jag tänkte och kände sades av mig även om jag förblev tyst. Jag hade helt enkelt ett dåligt "pokerface".
Jag hoppas att en del av det där dåliga "pokerfacet" fortfarande sitter i . Kanske då min tystnad blir en motståndshandling, om än alldeles för liten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar