Det är nog det som är livet. Vissa dagar är bättre, andra sämre. Detta enkla faktum gäller även när jag är i min stuga. Mig själv kan jag aldrig fly ifrån...
Men igår var det bra. Är rätt säker på att yttre omständigheter var till god hjälp. På förmiddagen gjorde jag en cykeltur till Storgaika. Vid bergets fot vandrade jag upp över det gamla hygget, gammelskogen längre upp och nådde slutligen svettig och trött toppen. Det var egentligen alldeles för varmt för toppbestigningar, men den fina utsikten över Uddjaure gjorde turen mödan värd.
När jag kom tillbaka till stugan kunde Eltels tekniker meddela att nu vara min fiberanslutning äntligen på plats. Så många turer det har varit kring detta. Det var väl egentligen läge att fira med äkta bubbel, men jag lät mig väl nöjas med en god gin vid kvällens grillning.
På eftermiddagen lyssnade jag på Bo Landins sommarprogram. Det var så klokt och bra om det så viktiga och livgivande vattnet och om de allt allvarligare klimatförändringarna. Därtill musik i min smak. Jag blev rörd till tårar av de fina, allvarsamma orden tillsammans med musiken.
Idag är det en ny dag. Den har ännu inte funnit sin riktning. Oavsett får jag leva med det som händer. Mörka tankar mjuknar av den helande naturen runt mig. Är kompassen mer ljus gör samma natur bara känslan än mer lustfylld.
Återstår att se vad livet leder mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar