Dagen var stilla och ganska varm. Hotande moln gav varsel om regn, men jag förblev torrskodd. Det har varit i torr sommar här i västra Lappland och den grunda tjärnen mellan bergen var helt torrlagd.
På och strax nedanför toppen finns den mycket gamla skogen. En skog som skogsbolagens skördare aldrig kommer åt. Här går det att få en känsla hur markerna en gång såg ut.
Bland alla gamla tallar är det speciellt en av dem jag ofta återkommer till. Den har sett lika ute så länge jag kan minnas och är väldigt gammal. Säkert började trädet sitt långa liv långt innan denna trakt fick fast befolkning.
Detta gamla träd lever i en ordlös stillhet. Trädet kommer att överleva mig och kanske ytterligare någon generation. En förebild för ett hållbart liv.
En bit från trädet finns platsen där jag ska få min slutliga vila. Då har allt i mig förflyktigats, men det kommer länge finnas något som vakar över platsen. Trädet som inte kräver något. Finns där utan åthävor för sin egen skull...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar