Helgen som gått var en genuin vänskapshelg med tillsammans med vännerna Sven och Björn. Platsen var Svens stuga i Ryssbält. Här har vi återkommande samlats år efter år tidig vår som sen höst, men nu var det tre år sedan sist. Pandemi, krassligheter och andra förhinder har inte gjort det möjligt förrän nu.
Nu var vi på "klassisk mark" igen. Det kändes roligt och samtidigt spännande. Vad hade dessa tre år gjort med oss förutom att vi alla var något äldre? Skulle det bli som förr? Lite av ett socialt experiment alltså.
Det blev väldigt trevligt. De sedvanliga pusselbitarna med samtalen, litteraturen och musiken föll snart på plats. Däremellan naturligtvis maten, drycken, bastun och och de egna tysta promenaderna tillsammans med novembers tystnad.
Kanske det var den "bästa gången". Det kändes så. Tror nog att det mest handlade om att det var så länge sedan och behovet av samtalen var större än vanligt. Däremot kanske det var det bästa novembervädret. Strålande solsken en stor del av tiden och månen som lyste upp i mörkret.
En lång tradition har åter fått upp farten. Vi pratade om att fortsätta med dessa helger åtminstone 20 år till. Möjligheten finns. I takt med åldern har vi blivit allt mer hälsosamma. Det finns ju goda skäl att värna vårt enda liv vi känner till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar