Den inträffar år efter år - stugpremiären. Det är inte frågan om utan när. Tiden kring påsk är en ganska typisk stugpremiärshelg. Så blev det detta år. Jag kan se tillbaka på några fina dagar i brytpunkten mellan vinter och vår.
Det är just det senare, brytpunkten, som ger stugpremiären lite extra spänning när den ligger i mitten av april. Är vägen tillräckligt tjälad för en relativt tung Volvo och bär snön för skidåkningen?
Svaret på mina frågor blev ja med lite anpassning. Här är det natur och klimat som styr, så det är bara till att anpassa sig. Veckan innan vår ankomst hade det kommit mycket nysnö och kalla nätter gjorde att vintern höll greppet. Så här lämpligt till påsken gör då våren sin framstöt. Temperaturen stiger snabbt och passerar 10-gradersstrecket på dagarna och solen flödar. Igår lät vi bilen stå och gjorde en relativt tidig skidtur. Stugvägen liknade närmast en bassäng och var bitvis lömskt mjuk. Det relativt packade skoterspåret gjorde skidturen möjlig, men på hemvägen brast det när vi minst anande det på flera ställen.
Förfallotiden har gjort sitt intrång i västra inlandet. Möjlig skidåkning sker fortsättningsvis tidigt på morgonen. Dagens avfärd gjorde vi också tidigt då vägen ännu bar efter ett par minusgrader under natten.
Våra dagar blev så där skönt stillsamma som vi önskade med utfärderna, bastun, grillningen och de fina samtalen. Sångsvanarna väckte oss på loftet, liksom den ivrigt spelande bofinken. Båda den tidiga vårens budbärare. Ett annat vårtecken var samernas flytt av renar på andra sidan älven. Många renar var det. Våren är här och stuglivet med den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar