Ett virus har tagit mig i sin besittning. Covid eller inte, låter jag vara osagt. Självtesten visade negativt. Lite kritisk som jag litar jag inte alls på den. Känner mig lite bättre idag efter en rejäl febertopp igår.
Läget gör mig lite missmodig. Denna helg var tänkt för efterlängtat gubbhäng i Svens stuga i Ryssbält. Nu sket det sig bokstavligen.
Piggare stunder blir det desto mer möjligheter till läsning och kolla det sorgliga nyhetsflödet. Det gör mig knappast mindre missmodig. Jag läser DN-journalisten Anna-Lena Lauréns reportage inifrån ett förändrat Ryssland. Det som gör mig mest bedrövad är att många ryssar tycks stödja Putin och kriget. Visst - censuren ligger blytung över landet och propagandamaskinen går på som under Sovjettiden...men ändå. Borde inte flertalet människor se bortom detta? Ryssarna måste väl ändå betecknas som ett bildat folk. Jag som lever i frihet har så svårt att förstå. Troligen beror det just på att jag lever i min trygghet med fritt tankeutrymme.
Inte blir jag så mycket mer munter av att läsa Per Svenssons intervju med författaren Peter Nadas. Nadas som verkligen har fått se och uppleva förtryckets fula tryne. Nadas menar att såväl historien och människan upprepar sig gång på gång, oavsett vad vi tycker om det. Lite mer positiv till sinnes blir jag då istället av DN-intervjun med Svetlana Aleksijvevitj. Hon skriver på en bok om Belarus och Ukraina. Hon vill tro att demokrati, frihet och kärleken segrar till sist.
Försöker behålla Svetlanas ord kvar i mitt förkylda jag, öppnar balkongdörren och släpper in lite frisk luft och aprilsol...
2 kommentarer:
Läste också Lauréns artikel och bedrövades.
Enkla och blinda tycks många människor vara...
Skicka en kommentar