Platsen har mycket att säga om Norrbottens industrihistoria och kanske minst lika mycket om vår nu -och framtid. Norrbotten är nog det län som har exploaterats mest när det gäller att bygga välståndet i Sverige. Jag säger bara skogen, malmen och vattenkraften. Under kortare och längre perioder har näringarna givit arbete, men de stora vinsterna näringarna givit har aldrig kommit bygderna till del.
Det Norrbotten vi ser idag är till stora delar brandskattat på såväl sin fina natur och människor.
Till skillnad från våra grannländer ger vi nästan inget tillbaka när exploateringarna sker. För mig är det fullständigt obegripligt.
Nu lever vi i den så kallade gröna omställningens tid. På nytt riktas blickarna mot Norrbotten, våra nyckelmetaller och stora vidder för vindkraftsparker. Till det kommer den enorma satsningen på det fossilfria stålet.
Jag undrar vilka lärdomar som dras av den förra industriepoken? Då byggdes samhällen upp för att skapa ett bra liv för de som arbetade där, om än för en kort tid.
Idag behövs massor av människor till det nya projektet, men nästan inga vill flytta hit. Kommunerna skuldsätter sig upp till öronen med hopp om en fylld kassakista. Risken är de kommer att gå i konkurs när nästan inga väljer att bosätta sig här.
I Laver råder sedan länge åter lugnet. De många betongfundamenten kommer länge att finnas kvar alltmedan naturen åter börja göra landskapet till sitt.
Det vore synnerligen klokt av våra beslutsfattare på såväl lokal som nationell nivå att åkta till denna plats som har mycket att lära om vår tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar