Så var det för mig för en tid sedan då jag ovetandes mötte en sverigedemokrat. Det finns som bekant många sverigedemokrater vårt land, en av fem ska de visst vara, men så vitt jag vet möter jag sällan någon av dem.
Eller är det kanske snarare så att jag har mött långt fler av dem än jag tror, men att samtalet kring deras hjärtefråga, invandring, inte har kommit på tal.
Denna kväll tangerade samtalet i någon mån denna fråga. Personen ifråga hade dittills suttit tyst, men så plötsligt drog hon igång. Det var som att trycka på en knapp och sedan gick hon inte att stoppa.
Om du har kommit i samspråk med någon från en religiös sekt någon gång, säg Jehovas vittnen, då brukar samma sak hända. Kranen av ord drar igång och den går inte att stänga av.
Här satt jag som en sorts gisslan och fick lyssna på en ordkaskad som inte verkade ta slut. Jag tittade flera gånger vädjande på min särbo och undrade hur vi skulle kunna ta oss ur detta. Att gå i svaromål mot någon som är så besatt i sin tankegång var inte att tänka på.
Jag tänker att denna besatthet och totala ointresse att lyssna på andra perspektiv har blivit lite av vår tids religion som inte sällan närs av hatet på sociala medier.
Till slut lyckades vi krångla oss ur denna ofrivilliga situation. Jag var tömd på energi. Att hålla igen hade kostat och jag kände en sorg inför alla tvärövertygade människor som förenklar världen för att den ske passa just deras världsbild...
4 kommentarer:
Jobbigt!
Minst sagt....och jag är rädd att det kommer att bli värre.
Det är alltid jobbigt med fanatiska personer. Nu var det ju hon som var det, kanske inte alla är det i samma parti, får man hoppas på. Skrämmande är det hur som helst.
Tror inte heller alla SD:are går igång på samma sätt och inte fanatiska i sin attityd. Så finns det säkert de som till fullo delar hennes resonemang, men som väljer att vakta sin tunga.
Skicka en kommentar