Så låg då det där lilla meddelandet i min inkorg. Meddelandet som talar om att min anställning ska upphöra. 28 februari är min sista arbetsdag. Att jag ska luta jobba har varit klart än längre tid, men det lilla meddelandet symboliserar trots allt något slutgiltigt - det finns ingen väg tillbaka.
Det är en försumbar sak för mänskligheten, men en ganska stor sak för mig. Det är ju trots allt ingen liten sak att sluta jobba, inte minst för delar av min omgivning som undrar vad jag ska göra nu.
Tänk att ett arbetsliv går så fort, ja, hela livet rullar på i ganska bra tempo - och inte går det långsammare.
Mitt arbetsliv har till allra största del varit synonymt med Luleå. Det var här hösten 1987 jag på allvar började jobba med det jag var utbildad till.
Arbetslivet är mycket som livet självt, det har peakar och det har dalar. Jag är nog ganska lyckligt lottad. Jobbet har oftast varit roligare än trist. Jag har fått uppleva mycket och träffat många människor som på olika sätt har inspirerat mig.
Men - nu är det snart slut. Jag slutar lite i förtid. Känslan av livets ändlighet blir ju allt mer påtaglig ju äldre jag blir. Det var när mamma lämnade oss för snart tre år sedan tanken att inte jobba så länge till slog rot.
Nu är jag snart där. Till alla som undrar vad jag ska gör sen kan jag bara säga att det löser sig. Det finns så mycket att utforska och uppleva i vår värld så den tid jag har kvar lär nog inte räcka till.
Så jag jag säger inte hejdå till arbetslivet än, men snart. Sedan blir det bara liv...och det är ju inte så bara...
4 kommentarer:
Jag slutade vid 64. Mycket beroende på hälsan. Hjärtproblem samt att det var en resa på 14 mil varje dag. Jag började efter utbildningen i Botkyrka sedan Boden Hällefors och avslutade i storfors. Att gå i pension är en omställning att horisonten kommer närmare blir påtaglig.ibland saknar jag arbetat främsta arbetskamraterna handledningen och att med likasinnade filosofera om livet. Ha en skön tid
Glömde bort Luleå. Främst familjerätten. I Luleå var jag med i ett sida projekt under fyra år riktning Murmansk
Ovanstående är skrivet av Kent berglund
Det är sant att det blir mer tomt på sociala kontakter i vardagen. Det gäller att odla de relationer som finns och kanske söka upp sådana vänskapsrelationer som somnat in...
Skicka en kommentar