Många har frågat hur det känns och minst lika många har frågat mig vad jag ska göra nu? Den första frågan har varit lätt att besvara. Det känns helt enkelt bra. Min pensionärsavgång har varit planerad sedan länge så i någon mån är jag förberedd. Detta "i någon mån" handlar mer om den andra frågan - om vad jag ska göra och hur förvalta återstoden av mitt liv. På denna fråga har jag inte kunnat ge något svar som jag litar på själv. Jag har tankar, idéer och lite planer, men inte mer än så. Jag brukar därför svara - kom igen om ett år. Då har det gått ett årsvarv och då börjar jag förstå vad denna livsförändring kommer att innebära för mig.
Idag är det den första dagen på min första arbetsfria vecka. Jag unnande mig lite sovmorgon efter en välfylld kulturhelg i Stockholm. Annars är det som vanligt. Kanske inte så konstigt då jag har haft lediga måndagar en längre tid. Men - imorgon skulle det ha varit arbete. Då börjar så sakta omställning till mitt nya liv utan arbetsliv.
Arbetslivet är ju en långvarig rutin som har följt mig igenom en stor del av mitt vuxenliv. Nu försvinner denna rutin. Det är tur att jag är rutinmänniska. Nya rutiner och upprepningar ska fylla tomrummet. Jag har fortfarande mycket liv och lust inom mig. Det hoppas jag ska vägleda mig framåt. Jag vill vara den där lekande pensionären som skylten på bilden ovan varnar för. Det ska vara en varning i positiv bemärkelse. Kör sakta för den nyblivne pensionären Johan kommer att ge sig mer tid att utforska livet mer. Då gäller det att sakta farten, släppa på gasen. Johan vill vara med länge än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar