Vid sidan av det medieutrymme senaste tidens snölågtryck fått var förra veckans stora medieskräll en artikelserie om skogen i Dagens Nyheter. Här pratar vi om den gamla skogen. Den skog som snart bara finns i naturreservat eller högt upp på bergen där skördarna inte kommer åt.
Jag kände - äntligen! Jag vet att många är bedrövande - naturvänner som jag och framförallt samer som är beroende av en sammanhängande äldre skog för renskötseln. Men skogsfrågan verkar alltför länge ha varit en insomnad ickefråga. Jag tror och hoppas att de djuplodade artiklarna ska väcka fler. Artiklar som visade på rovdriftens höga pris - utarmningen av biologisk mångfald och det helt kontraproduktiva ur klimathänseende. Tydligen har vår misskötsel av skogen fått publicitet långt utanför vår gränser. New York Times har skrivit om hur vi skövlar gammal skog i norr och jämfört beteendet med skogsskövlingen i Amazonas.
För mig var det senare inget nytt. Egentligen är det som pågår i Sverige på sitt sätt mycket värre än det som sker i Amazonas. Visst, Amazonas är Jordens lunga, Amazonas minskar oroväckande, men dess regnskog är fortfarande ofantligt stor jämfört med de urskogsrester som finns i Sverige. I den tropiska regionen kan dessutom skogen komma tillbaka relativt snabbt om markerna återställs. Vad som händer med den kalhuggna Norrländska taigan är däremot högst osäkert. Här pratar vi om skogar som aldrig huggits i många gånger klimatmässigt mycket utsatta miljöer.
Jag menar att Sverige inte kan tala med någon trovärdighet, varken i natur och klimatfrågor om vi inte på allvar ser om vårt eget hus.
Som ett troligt utslag av artikelserien har Sveaskogs VD avgått och miljömintern har fått kritiska frågor i riksdagen. Alltid en början - bra så. Nu väntar jag otåligt på den nödvändiga fortsättningen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar