Ljusets återkomst

 Så har på den tredje dagen av det nya året händer något som för många känns speciellt och efterlängtat - solen flödar första gången ordentligt på över en månad.  I alla fall så ordentligt den kan så här i början av januari. Jag kan säga att det verkligen märktes på mig och alla de människor som sökt sig ut längs med stadens strandpromenad. Jag har aldrig sett och mött så många längs med vägen. De allra flesta glada och uppspelta. Många liksom jag fotande med mobilen första gången på länge...och så alla dessa som grillar korv vid eldplatserna.

I dag om något kunde jag verkligen se vad ljuset och klimatet gör med oss människor. En del snö, en klar januarihimmel och ganska många minusgrader - ja, allt det där tillsammans kändes bokstavligen som en skänk från ovan. 

För det är ju så att januaris sparsmakade ljus tillsammans med det vita kan vara en riktigt stark upplevelse, speciellt efter en sådan lång tid med gråväder och blida. 

Om detta ägnar även dagens "God morgon Världen" ett reportage. Här pratar man om en längtan efter den snöklädda staden (läs: Stockholm) som i klimatförändringarnas spår blir en allt mer sällsynt företeelse. Så är det ju även hos oss i norr även om vi än så länge ännu vågar vara säkra på att det vita kommer - förr eller senare.

Dagen som är var för några timmar ljus och tankarna kring pandemin och klimatförändringarna är så bara för en stund långt borta. Vi får fortsätta att värdesätta de ljusa stunderna. De är en del av vårt hopp och mening. Ljusa dagar är det lättare att känna hopp än hopplöshet. Hoppas på många hoppfulla och ljusa dagar framöver...