Sista vandringsdagen i Vitnjulstugan kliver jag upp tidigt. Jag är inte helt utsövd då några myggor har pockat på uppmärksamhet under natten. Den tidiga morgonen inspirerar med sina fina solgenombrott över fjället.
Efter grötfrukosten tackar jag stugan för logi och påbörjar vandringen tillbaka mot Höbacken. Än en gång är jag glad över mina höga vandringsstövlar då terrängen i kombination med det bitvis höga gräset gör inledningen av vandringen blöt. Solen lyser emellanåt frikostigt och dofterna är mättade efter gårdagens regn. Jag gör ett par stopp längs efter vägen innan jag tar en lite längre paus vid Rävfallets övernattningsstuga. Här ger stugan ett bra skydd då en lite kraftigare regnskur fäller sitt vatten.
Vandringens sista 8 kilometer går på ganska lätta ben mot Höbacken. Av någon anledning går flerdagsvandringarna alltid lite fortare när slutet närmar sig. Kanske finns där trots allt en längtan efter mänskligt liv och rörelse eller så är jag bara hungrig.
Hungrig är jag definitivt då en varmakoppenlunch med husmansbröd bara duger om man vet att rejäl mat väntar. Civilisationen prövar mig. Mellan klockan 14 och middagstid hade Ammarnäs inget för en hungrig vandrare. Det blev en timmes bilfärd till Sorsele innan magen fick efterlängtad påfyllning. Aldrig har väl grillad kyckling, pommes och sås smakat så gott som då. Efter ytterligare en timmes bilfärd väntade stugan och en mycket efterlängtad bastu.
Efter tre minnesvärda dagar i verklig vildmark var jag inte svårvaggad. En verklig lyckad tur bortom de mer klassiska vandringsstråken var till ända...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar