Tankar och livsfragment 31 maj 2025 - fåglarnas sång

 

Då är jag tillbaka till platsen som betyder mest i mitt liv - stugan Grova med omgivningar som jag återupptäcker varje år. Här ska jag nu vistas några veckor för att se hur våren övergår till sommar. Någon kanske säger att det här är den bästa tiden, men för mig äger varje tid på året sin speciella skönhet.

Det finaste med denna tid är nog det myllrande fågellivet. I år följer årstiden sin normala lunk. Här uppe i västra inlandet 420 meter över havet  innebär det att björkarna fortfarande knoppas och att snön är borta sånär på någon snöfläck på högre höjd

Just detta år tycks klimatförändringar tagit paus i denna trakt. Jag gläds åt naturens långsamhet. De som också tycks glädjas är alla skönsjungande småfåglar som har anlänt från fjärran land. I år sjunger de mer intensivt än på länge. Kanske även dessa befjädrade vänner också gillar vädrets och årstidens normalitet. Vill gärna tro att det är så. Oavsett vilket trollbinds jag av naturens och fåglarnas magi. De hjälper till att hålla oroliga tankar på avstånd. Känner tacksamhet...

Tankar och livsfragment 22 maj 2025 - solidaritet

 

Jag gör en vandring i skogen. Inga ruelser pockar på och tanken är fri. Bland skönsjungande fåglar hör jag också en annan melodi i mitt öra, en så kallad öronmask. I örat ljuder Rolf Vikströms " Vi har inget annat än vår solidaritet" från  LP-skivan " Jävla måndag" (1978).

Jag förundras över att melodislingan dyker upp just då. Kanske har det att göra med att jag nyligen har sålt alla mina vinylskivor där Vikströms skiva fanns med, eller så beror det på det sammanhang jag vistades i - skogen, naturen - som jag känner en stark sammanhållning och lojalitet med. Just sammanhållning, lojalitet och gemenskap är ju det som  definierar begreppet solidaritet.

Solidaritet - ett vackert ord. Lika vackert verkar det närmast utrotningshotat som begrepp i vår tid. Jag vet inte när jag hörde ordet solidaritet användas senast. Skulle tro att det är för mycket länge sedan.

Måhända var 1970-talets syn på livet naivt i vissa avseenden, men där fanns i alla fall hopp om att det gick att förändra saker till det bättre. Det som skulle bli bättre var också det gemensamma. Alla skulle få del av det som byggdes och idén om att resurser skulle fördelas mer jämlikt var starkt.

Det är lätt att bli nostalgisk när jag ser på den tid som är nu. Det verkar inte finnas någon ände på det individualistiska livsprojektet. I denna individualistiska tid tycks många människor vilsnare än någonsin och tron på demokratin sviktar. Samtidigt bygger vi ett samhälle där ojämlikheten skenar. Sverige är visst det land där antalet miljardärer procentuellt sett ökar snabbast. När våra politiker intervjuas om detta faktum så tycks de flesta att det dessutom är helt i sin ordning.

Det är lätt att bli missmodig och missmod är tärande. Jag skulle tro att det är därför jag fortsätter med mina vandringar i naturen. Här kan jag när det är som bäst vara i samklang med livets väsen . Då är det inte så dumt med Rolf Vikströms melodislinga i örat...

Tankar och livsfragment 5 maj 2025 - mot ett annorlunda liv

 

Till hösten flyttar jag till Sundom, till ett litet torp och börjar bygga en annorlunda tillvaro. Nu ska jag börja leva den dröm jag har närt en tid.

Att bo 3 mil från staden fanns inte i min tankevärld bara för några år sedan, men nu är jag där och det känns rätt på alla sätt.

Med tanke på hur mitt vuxna liv har sett ut är inte valet så konstigt. Jag har för det mesta valt lugnet och stillheten framför stojet. Otaliga är de vandringar jag har gjort i skog och mark, många gånger ensam.

Inför min förra flytt fanns det där lilla huset vid sidan av som ett tankegods, men jag var inte mogen att ta steget.

Att bo i lägenhet innebär samtidigt att dela olika ljud som jag inte väljer. Grannen som aldrig tycks få nog att bygga om i sin lägenhet, tonårskillarna som gnabbas i lägenheten bredvid och en ylande hund som emellanåt har svårt för ensamheten. Allt detta tillhör nog normaliteten i lägenhetshus, men jag kan med stigande ålder bara konstatera att jag blir allt känsligare för ljud och buller. Det senare - bullret tror jag dessutom det har blivit allt mer av i vår tid. Biltrafiken har blivit intensivare. För 20 år sedan fanns inte heller någon EPA-dunk på centrumparkeringen.

Med detta i betraktande kanske inget stort beslut jag har tagit. Livet kommer att bli annorlunda, men kanske inte så mycket annorlunda ändå. Jag lever mest ensam, bortsett från den tid jag tillbringar med min fina särbo. Staden är inget jag längtar till. De gånger jag ska dit ligger den blott 25 minuter bort.

Kort sagt - jag tror att jag kommer att göra mer av det jag gillar - vistas i naturen  och ostört kunna läsa och skriva. Dessutom någon gång sätta musiken på riktigt hög volym utan att störa någon, bara det...

Tankar och livsfragment 27 april 2025 - lugn vandring i Björsbyskogen

 

Jag gör vårens första vandring runt Gammelåkersberget. Gammelåkersberget är inte så mycket till berg, utan mest en en liten höjd i terrängen med lite stenblock invid toppen. 

Hit har jag både gått och åkt skidor många gånger. För att vara i stadens relativa närhet är det en ganska tyst plats där naturens egna ljud får stå i centrum.

Det är alltid något extra med de där första fotvandringarna i naturen. I år har våren varit tidig och bara på skuggiga platser finns någon snöfläck kvar.

Vandringen är en plats i nuet och en plats för minnen. I nuet får jag sällskap av tättingar som rödhake, bofink, sånglärka, större hackspett och talgoxar. En talltita är på talltitors vis nyfiken och blir riktigt närgången när jag stannar och betraktar dess sång i videbusken.

Jag går förbi en liten kallskälla. Här har skogen avverkats för några år sedan, men kallkällan finns kvar. Jag minns en gång för länge sedan då en död kungsfågel låg intill kallkällan vid en av mina skidturer. Det var en vacker död jag minns - den lilla vackra fågeln tillsammans med det rinnande vattnet och den vita snön.

Detta sköna pendlande mellan här och nu och där och då, får jag ofta vid mina återkommande vandringar till kända platser. Nuet har alltid något att berätta och när jag minst anar det öppnas imperfektets minnesarkiv. Det är fint...

Tankar och livsfragment 14 april 2025 - kartan som gör mig glad

 

När jag blickar ut över vår värld är det inte lätt att uppbåda någon glädje. Utan att överdriva så går det riktigt dåligt just nu för demokratin, jämlikheten, freden, den biologiska mångfalden och klimatet.

Jag får söka mig bort till de lite mindre sakerna som kan göra mig munter. En sak som inte är så liten är att det nu har kommit på pränt att ett stort naturreservat har bildats inte så långt bort från min stuga utanför Arjeplog. Jag har vetat det sedan något år, men blir ändå så glad när jag slår upp Lantmäteriverkets karttjänst "Min karta" där reservatet nu är markerat.

Barrskogarna i övre Norrland har åderlåtits hårt från 1970-talet och framåt. Det gäller i lika hög grad bolagsskogarna i Arjeplogs kommun. Åker jag vägen västerut från Luleå till min stuga är i princip hela sträckan någon gång kalhuggen. Det är ingen vacker syn och på vissa högre lägen har planterad skog svårt att etablera sig och de kan förbli kala områden under lång tid.

Att skönheten försvinner är inte det värsta. Mer tragiskt är att naturens ekosystem, det vi kallar för biologisk mångfald, riskerar att förstöras. Renskötseln blir dessutom allt svårare att bedriva i takt med att den gamla lavrika skogen försvinner.

Det är just renskötseln och ett idogt påverkansarbete  från Maskaure sameby som har lett fram till den reservatsbildning som nu har sett dagens ljus. Det här är faktiskt en av de lyckade exemplen som visar att en sameby och ett skogsbolag (Sveaskog) kan komma överens. Resultatet är att samebyns renar nu har ett stort skogsområde som kommer att fredas. Här finns stora kontinuitetsskogar som har plockhuggits varsamt och även helt opåverkad urskog. Det är en fin skog för renarna och för oss som gillar att få vitsas där naturen får verka på sina egna villkor.

Det får vi se som ett litet flödande ljus i vår mörka tid. Jag är tacksam för det...

Tankar och livsfragment 3 april 2025 - i kontakt med ett verkligt liv

Jag har varit några dagar i min stuga och levt ett enkelt stilla liv bortom världens larm och konsumtionshets. Tillvaron i stugan så här års kräver planering och sparsamhet. Matbutiken ligger flera mil bort och jag har inte tillgång till rinnande vatten. Matinköpen har varit noga planerade och vattendunkarna fyllda när jag kommer till stugan. Väl här eldar jag i kaminen, läser, åker skidor, bastar och grillar i all enkelhet. Jag är inte bortkopplad från världen då stugan har fiberanslutning och kaminen får hjälp av en luftvärmepump, vilket är skönt efter en lång vinter.

Då jag har kommit in en bra bit i livets andra halvlek har behovet av lugn och stillhet blivit allt viktigare. Stugan är en bra plats att få perspektiv på världens larm och människans vilsenhet. Det verkliga livet upplever jag i kontakt med naturen bortom en allt mer galen konsumtionshets.

Just konsumtionshetsen verkar fylla ett omättligt behov hos många människor. Jag läste för en tid sedan att svenskarna konsumerar 18 kilo kläder och skor per år. 18 kilo! Det är en ganska tung resväska eller ryggsäck. Jag känner ingen som konsumerar kläder och skor i denna mängd. Då kan jag inte dra någon annan slutsats att det måste finns de som konsumerar mångt mer än så. Kanske 2 eller 3 välfyllda resväskor. Tanken svindlar...

Samtidigt upprörs vi över några procents högre matpriser och tidigare över höga bränslepriser. Jag vet att jag balanserar på en slak lina här. Det finns de som har riktigt tuffa marginaler i sin ekonomi och de som saknar alternativa färdmedel till sin arbetsplats...men den stora majoriteten i Sverige lever ett mycket gott liv ekonomiskt och skulle behöva se över sitt konsumtionsmönster.

Vårt överkonsumerande liv är belastar vår Jord allt mer och är en av de stora bovarna i uppvärmningen av planeten.

Jag kan bli så sorgsen att allt för få verkar se detta samband och än färre  är beredda att att lägga om sina liv på ett mer hållbart sätt.

Tyvärr vänder jag ofta bort blicken och tar inte fighten när jag ser hur människor gör sina okritiska val. Jag vill inte döma, men vet att framtidens dom blir hård.

Jag fortsätter att leva i den nära verkligheten och hoppas att jag i någon mån gör avtryck med mina val...

Tankar och livsfragment 1 april 2025 - den anspråkslösa skogen

 Fäster blicken mot skogen, den anspråkslösa. Skogen där jag vandrat så många gånger. Följt djurens stig, fyllt svampkorgen, jagat upp tjäder och ripa och sett en karaktärsfågel för den äldre skogen, den tretåiga hackspetten. En gång låg här ett renkadaver. Kanske offer för den björn som jag både känt lukt och spår av.

Det är ingen märkvärdig skog. Den har till och från plockhuggits av de bönder som genom generationer har verkat här. Den kallas för kontinuitetsskog, en skog som har brukats, men som aldrig har kalhuggits.

Det är en skog som under överkomlig tid aldrig kommer att få något skydd då den saknar lämningar av döda träd. De som tidigare levde av skogen tog vara på alla vedrester från skogen.

Denna typ av skog blir allt ovanligare i vårt land. Jag kan se det med egna ögon när jag gör min resa till stugan från kusten. Varje gång kantas vägen av något nytt hygge där det funnits äldre skog. Snart är nästan hela den 25 mil långa bilresan kantad av en ända lång virkesåker med avbrott för myrar och sjöar. Det är en sorglig utveckling som dessutom har gått allt fortare på senare år.

Jag kan bara hoppas att den anspråkslösa skogen i närheten av min stuga få stå kvar. Här är ännu tyst, bortsett från en korp som hörs en bit bort. Om någon månad ska här åter sjuda av liv - trastsång i träden, grodspel i den näraliggande tjärnen och myrens anspråkslösa blommor med hjortronblomman som drottning. Jag ser fram emot det...