Tankar och livsfragment 14 april 2024 - kartan som gör mig glad

 

När jag blickar ut över vår värld är det inte lätt att uppbåda någon glädje. Utan att överdriva så går det riktigt dåligt just nu för demokratin, jämlikheten, freden, den biologiska mångfalden och klimatet.

Jag får söka mig bort till de lite mindre sakerna som kan göra mig munter. En sak som inte är så liten är att det nu har kommit på pränt att ett stort naturreservat har bildats inte så långt bort från min stuga utanför Arjeplog. Jag har vetat det sedan något år, men blir ändå så glad när jag slår upp Lantmäteriverkets karttjänst "Min karta" där reservatet nu är markerat.

Barrskogarna i övre Norrland har åderlåtits hårt från 1970-talet och framåt. Det gäller i lika hög grad bolagsskogarna i Arjeplogs kommun. Åker jag vägen västerut från Luleå till min stuga är i princip hela sträckan någon gång kalhuggen. Det är ingen vacker syn och på vissa högre lägen har planterad skog svårt att etablera sig och de kan förbli kala områden under lång tid.

Att skönheten försvinner är inte det värsta. Mer tragiskt är att naturens ekosystem, det vi kallar för biologisk mångfald, riskerar att förstöras. Renskötseln blir dessutom allt svårare att bedriva i takt med att den gamla lavrika skogen försvinner.

Det är just renskötseln och ett idogt påverkansarbete  från Maskaure sameby som har lett fram till den reservatsbildning som nu har sett dagens ljus. Det här är faktiskt en av de lyckade exemplen som visar att en sameby och ett skogsbolag (Sveaskog) kan komma överens. Resultatet är att samebyns renar nu har ett stort skogsområde som kommer att fredas. Här finns stora kontinuitetsskogar som har plockhuggits varsamt och även helt opåverkad urskog. Det är en fin skog för renarna och för oss som gillar att få vitsas där naturen får verka på sina egna villkor.

Det får vi se som ett litet flödande ljus i vår mörka tid. Jag är tacksam för det...