Då jag har kommit in en bra bit i livets andra halvlek har behovet av lugn och stillhet blivit allt viktigare. Stugan är en bra plats att få perspektiv på världens larm och människans vilsenhet. Det verkliga livet upplever jag i kontakt med naturen bortom en allt mer galen konsumtionshets.
Just konsumtionshetsen verkar fylla ett omättligt behov hos många människor. Jag läste för en tid sedan att svenskarna konsumerar 18 kilo kläder och skor per år. 18 kilo! Det är en ganska tung resväska eller ryggsäck. Jag känner ingen som konsumerar kläder och skor i denna mängd. Då kan jag inte dra någon annan slutsats att det måste finns de som konsumerar mångt mer än så. Kanske 2 eller 3 välfyllda resväskor. Tanken svindlar...
Samtidigt upprörs vi över några procents högre matpriser och tidigare över höga bränslepriser. Jag vet att jag balanserar på en slak lina här. Det finns de som har riktigt tuffa marginaler i sin ekonomi och de som saknar alternativa färdmedel till sin arbetsplats...men den stora majoriteten i Sverige lever ett mycket gott liv ekonomiskt och skulle behöva se över sitt konsumtionsmönster.
Vårt överkonsumerande liv är belastar vår Jord allt mer och är en av de stora bovarna i uppvärmningen av planeten.
Jag kan bli så sorgsen att allt för få verkar se detta samband och än färre är beredda att att lägga om sina liv på ett mer hållbart sätt.
Tyvärr vänder jag ofta bort blicken och tar inte fighten när jag ser hur människor gör sina okritiska val. Jag vill inte döma, men vet att framtidens dom blir hård.
Jag fortsätter att leva i den nära verkligheten och hoppas att jag i någon mån gör avtryck med mina val...
2 kommentarer:
Känner igen mig i din beskrivning av det enkla livet. Var mycket hos min mormor under uppväxten. Minns när hon inte hade indraget vatten eller toalett inomhus. Var också mycket i "buan" med mina föräldrar och min bror. Där hade vi inte ens el. Senare som vuxen var jag med mina barn i buan och i vår stuga. I stugan hade vi el men inte indraget vatten eller toalett.
Jag är så tacksam över att ha fått den uppväxten jag fick. Den lärde mig mycket. Dels hur man planerar och hushåller. Dels hur man lever här och nu och gläds åt det stora i det lilla.
Tack för en trevlig kommentar. Jag känner igen en del av det du berättar om. I uppväxten vistades jag mycket i närheten av där jag nu har stugan. Det har satt sina spår :)
Skicka en kommentar