När jag är orolig eller irriterad är det skönt att fästa blicken på något som är vackert och så okonstlat som en björk.
Idag (och även många andra dagar) är jag irriterad över våra beslutsfattare och orolig över i vilken förnekelse de verkar. Vi går mot ett valår. Det märks. Det som inte märks pågående miljö och klimatkrisen. Den får i alla fall inte ta någon plats i den politiska debatten.
Det ofantliga regnandet i delar av Västernorrland där delar av infrastrukturen över en natt förstördes, av detta har jag hört väldigt lite i det politiska samtalet. Regnandet har med stor sannolikhet förstärkts med anledning av klimatförändringarna. Ett eftersatt järnvägsunderhåll bidrar till problemen, Kalhyggesbruket av skogen kan säkert också ha bidragit. Stora kalhuggna ytor bidrar till att mindre vatten binds i marken och snabbare rinner ut i vattendragen.
Hade våra politiker haft modet att använda sina så kallade satsningar på annat än skattesänkningar i den kommande budgeten hade det varit en välkommen början. Jag skulle mer än gärna avstå ett par hundra kronor i månaden (det som sänkning av pensionärsskatt och momssänkning ger för mig) om jag visste att att skattesänkningar på 80 miljarder kronor skulle gå till miljö och klimatsatsningar och till att börja bygga en hållbar infrastruktur i hela landet.
Det skulle vara både modigt och ett mått av det politiska civilkurage som saknas idag. Istället sänks olika skattesatser, även om det inte låter på det viset, så gynnar sänkningarna de som redan har allt de behöver och mer därtill.
Det är skamligt och kortsiktigt. Jag befarar att de existentiella överlevnadsfrågorna kommer att försvinna även kommande valår. Att blunda är lättare än att se. Det senare förpliktigar till handling...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar