För några dagar sedan så stod jag intill Pieljekaises toppröse. Det var en vacker tidig septemberdag som hade hade allt jag kunde önska mig - sol, svaga vindar, skön temperatur och den där fina utsikten man får när du står högst upp på ett fjäll och blickar ut över en ganska stor del av västra Lappland.
Lycka kan upplevas på många sätt. Jag kan bli riktig lycklig av att med ganska rejäl ansträngning tagit mig upp på fjället och blicka ut över en vacker del av vår värld.
Det är lätt att ta denna lycka, glädje och frihet för given. Jag lever fortfarande i en fri del av världen i en värld där konflikterna rasar och där friheterna monteras ner.
Vid toppröset påminns jag över frihetens pris och bräcklighet. En av stenarna är målade i Ukrainas flaggas färger gult och blått med ordet "HOPE". Jag tycker det är fint och ger tillfälle till eftertänksamhet vid min fina stund på toppen.
Allt medan jag kan vara i min frihet så lever hoppets låga och längtan efter friheten på så många platser. Vi behöver ständigt påminnas om det. Frihet är inget som är givet. Den kan slås söder av krig, sakta urholkas av populistiska idéer och ryckas bort av snabba klimatförändringar orsakade av människan.
Vår stund på Jorden är kort, men vi bär alla ett ansvar att skydda den frihet som så många före oss har arbetat för. Det handlar ju inte bara om oss, utan att kunna lämna en värld till alla de som kommer efter oss.
Men hoppet finns. Toppröset 1137 meter över havet påminner mig. Det känns gott...

 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar