Galenskaperna och det ohyggliga lidandet fortsätter i öster. I mitt lilla anspråkslösa liv fortsätter jag skapa min tillvaro. Mot samma anspråkslösa fond var det det idag en liten milstolpe då jag lämnade ifrån mig boendenycklarna till lägenheten på Norra Strandgatan. Ett stycke boendehistoria är nu definitivt avslutad och jag är redan på väg vidare.
Processen att avsluta och påbörja mitt nya boende har gått förhållandevis friktionsfritt. På en punkt har jag fått mig en tankeställare - anlita aldrig ett städbolag bara utifrån pris. Så gjorde jag och det gav en besk eftersmak. Flyttstädningen gjordes i fredags. När jag tog emot den som skulle utföra jobbet mötte jag en man som varken kunde svenska eller engelska. Han ringde upp sin uppdragsgivare för att vi skulle kunna kommunicera överhuvudtaget. Han hade mycket klent med utrustning och såg bara skärrad ut. Mitt egoistiska jag tänkte oroligt - kan verkligen städa och hur mycket stök kommer jag att få? Mitt förnuftiga jag var mest bedrövad - jag hade en stark känsla att den rädde invandraren jobbade under usla villkor och kanske inte ens hade arbetstillstånd. Jag upplevde mig plötsligt att ha blivit del av en giggekonomi som jag tycker så illa om. En typ av anställning nästan utan skyddsnät där företaget Foodora med rätta har fått klä skott på senare tid. Om det nu var på det viset får jag aldrig ett ärligt svar på, men magkänslan fanns där
Städningen gjordes nästan utan anmärkning så jag med trygg anställning behövde tack och lov inte få något fortsatt omak. Det senare, omaket, skulle säkert bara straffa städaren som är beroende av inkomster...
Nu hoppas jag att någon sorts förnuft segrar i vår värld och jag kan gå vidare i mitt nya liv på ny plats. Det kommer säkert att göra något med mig. Hemmet finns inom dig själv, men platsen där du väljer att bo på kan ge nya perspektiv och en utkik - och som mitt fall, framförallt gått om nya promenadstråk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar