Midvinterljus med mörk bakgrund

Lugn arbetsdag på jobbet. Jag hinner tänka många tankar och emellanåt blicka ut genom fönstret med utsikt över älven. Det är eftermiddag och skymningen sänker sig över det Norrbottniska kustlandskapet. Det är något speciellt över himlen idag. Eftermiddagshimlen är ovanligt ljus och ger ett starkt återsken över den snötäckta marken. Det är ett vackert färgspel som borde glädja under denna mörka period. Min glädje är dock grumlad. Ännu en ovanligt varm december är snart passerad och det ovanligt starka ljuset beror på den milda luft som finns i övre luftlager.

Klimatförändringarna gör sig påminda på olika vis. Visserligen beror den nuvarande vädersituationen på ett mycket kraftfullt högtryck i söder som pressar den milda luften långt norröver, men dagen ger samtidigt ett illavarslande tecken om att saker inte står rätt till med vårt klimat.

Det fortsätter att skymma. Det starka ljuset återfinns fortfarande i sydväst. Som en kommentar passerar en stor flock svarta kajor ovanför hustaken. En omöjlig syn för 10 år sedan, men idag en daglig syn i det Norrbottniska kustlandskapet.

Läs även andra bloggares åsikter om Klimat, väder

Benedictus

Så blåser det åter en mörk vind från Vatikanen, då Guds företrädare på jorden, d v s påven inom den katolska kyrkan har uttalat sig. Han menar att homosexualitet är lika allvarlig för mänskligheten som skövlingen av våra regnskogar. Det mörka medeltidstänkandet tycks ännu ha ett starkt fäste i den katolska kyrkans högborg.

Medan vår värld och uppfattningen av vår värld förändras i allt snabbare takt verkar Vatikanen gå åt rakt motsatt håll. Mänsklighetens utmaningar är i bokstavlig mening gränslösa och det är då djupt tragiskt att Vatikanen är så bortom den tid man faktiskt lever i och borde dela med alla oss andra.

Än mer tragiskt är att det vår okunnige och fördomsfulle påve säger är lag för så många människor. På så så sätt ger han en legitimitet är ett fortsatt förtryck av många människor, medan de stora frågorna om människans överlevnad kommer på undantag.

Utan överdrift skulle jag nog vilja säga att flera av dessa religiösa förträdare från såväl kristendom som islam med sin moraliska inskränkthet blir en av de största hoten mot mänskligheten.

Det är tur att tankar, information och ny kunskap kan flöda ganska fritt idag som motvikt till dessa mörkermän i olika religiös förklädnad.

Länken till artikeln:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=867235

Läs även andra bloggares åsikter om Påven, religion

Julen

Då årstiden är som mörkast väntar julen som ska sprida ett ljus i alla rum. Jag har i vuxen ålder haft en kluven inställning till denna högtid. Den kluvna inställningen bottnar inte i några jobbiga minnen, tvärtom, min barndoms jular är mest förknippade med roliga och ibland lite smådråpliga minnen. Minns jularna i Bergslagen där den ljumma nubben skulle tas i smyg och där mamma och syster fnissade i kapp åt den falsksjungade solisten under den morgonarla julottan. Minns annorlunda jular på mammas jobb, då hon jobbade natt. Det var mycket spring i den psykiatriska klinikens korridorer. Något liknande skulle knappast få ske idag med allt säkerhetstänkande.

Min kluvna inställning bottnar mest att vi idag är så fjärran det julen står för, andakt, stillhet och okomplicerat umgänge. Julen blir istället för många stressens, den ohejdade konsumtionens och de oinfriade förväntningarnas högtid. Sällan upplevs ensamheten så stark som under julen för de som blir lämnade kvar och sällan blottas så många familjekonflikter i takt med en allt för hög alkoholkonsumtion. Barnen i medelklassfamiljerna får de julklappar de ha varit med att peka ut i butikerna och mycket av fantasi, laddning och spänning kring julklapparna försvinner. I ett samhälle med växande klyftor växer säkert också avunden mellan de som kan ge i överdåd och de som kanske knappt har råd att ge alls.

Min inställning till julen kommer därför att förbli kluven. Jag ska i alla fall försöka förbli i ljuset bland de jag tycker om och njuta av god mat och god julöl.

Jag önskar er läsare en god, stilla och vilsam jul och skickar bloggkommentatorn Thord Wimans underbara länk som så väl förmedlar det jag vill säga.

http://se.youtube.com/watch?v=JGK4Bm7P0fg

Läs även andra bloggares åsikter om Jul

Vintersolstånd

Betrakta denna bild. Bilden är mitt nuvarande skrivbordsunderlägg i datorn. Bilden är tagen under en av sommarens härligaste dagar invid Pieljekaises toppröse. Nationalparken ligger framför mina fötter med Laisdalen och Svaipamassivet i bakgrunden. En bild att vila i och bäras av en längtan efter ljusare tider.

Ljusets förutsättning är mörkret. Längtan och förväntans förutsättning är att ha något att längta till. Det just dessa årstidernas växlingar och olika grader av mörker och ljus som kan vara en av livets kraftkällor. Mörker och kyla kräver tålamod, motstånd och ett visst mått av underkastelse. Vi kan med rätta inför den ledighet som står framför oss dra oss tillbaka. Här kan vi smida våra planer vad vi ska göra när ljuset kommer, utan att för den skull tappa fotfästet från nuet. Tänk om allt bara var ljus, värme, sol och utan motstånd. Jag tror att det på sikt skulle bli ett ganska tråkigt liv.

Vintersolstånd, mörkret härskar, men ljuset är på väg tillbaka. Redan imorgon med en hel minut. Vårda dagen, du får aldrig den tillbaka….

Läs även andra bloggares åsikter om Vintersolstånd, mörker, ljus

Oklok klokskap

Så har då valda delar av vetenskapssamhället uttalat sig. Innebörden i den artikel dessa kunskapens män har skrivit är att vi inte ska ta koldioxidhotet, tillika klimathotet på allvar förrän det är bevisat att just koldioxiden som är miljöbehoven.

Jag tar mig för pannan. Ibland blir forskningen dumheten själv. Ska vi vänta tills en oenig forskarkår ska hitta total samsyn, då lär vi få vänta. De flesta som har lite distans till akademins mest mest vulgära ortodoxi inser att vi kan inte leva som vi gör idag. Det måste finnas en balans mellan det jorden skapar och det vi förbrukar. Forskningen ger sällan hela sanningen, Forskning är hypotensprövning. Det som vi tror är sant idag, behöver inte vara det imorgon, men vi måste agera idag i denna fråga, annars kanske vi till slut inte får se morgondagens ljus....

Läs gärna bifogad länk. Hur reagerar du?

http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/17/vetenskapen-ar-inte-enig-om-klimatlarmen

Läs även andra bloggares åsikter om Forskning, klimat, framtiden

Religionen och barbariet

Läste för en tid sedan en kort artikel i DN. Det var en artikel bland alla andra i mediebruset om våldsamheterna i vår värld, men just denna artikel grep mig lite extra. Artikeln återgav en ögonvittnesskildring från Somalia. En 13 åring flicka hade blivit våldtagen av flera män. Fadern anmälde våldtäkten till de lokala myndigheterna. Istället för att få upprättelse och att förövarna straffades blev det flickan som ställdes inför rätta anklagad för otrohet. Mullorna vid shariadomstolen tyckte att hon hade förfört de stackars männen och skulle dömas döden genom stening.

På domens dag hade tusentals människor samlats för att beskåda avrättningen. Flickan grävdes ner i sanden så att bara huvudet var synligt. Flickan bad för sitt liv för sitt liv, men ingen nåd visades ”den otrogne” när mullorna lät stenarna hagla mot hennes huvud. Efter ett tag grävdes hon upp ur sanden. Hon var då fortfarande vid liv och grävdes ner igen så att mullorna fick slutföra sitt verk.

Många brott har begåtts i människornas historia med religiösa förtecken. Jag låter det vara oskrivet om kristendom eller islam har varit värst. Jag känner en stor avsky att detta barbari fortfarande är en vanlig företeelse i vår tid. Det är tragiskt att det religiösa maktmissbruket får fortsätta utan att vi verkar kunna göra något åt det.

Tänk om vi hade i värld fri från religiösa avarter, men fullt av människor som tror – ja som tror på människan och bygger för hennes framtid skulle då skulle världen vara en mycket värdigare plats. Måhända är tanken naiv, men så länge barbariet har vind i seglen ser det dåligt ut för människan.

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, ondska

Uppbrott

Uppbrott kan vara en sista vandring invid ett hav som stillat sig, med dimmans sorgflor som bäddar in landskapet. Uppbrott kan vara att lämna en älskad plats, ett älskat sammanhang eller kanske någon du älskar. Uppbrott är något obevekligt. Något som vi måste förhålla oss till. Något som kan väcka smärta, men som är en självklar del av livet och en förutsättning för livets väg vidare.

Lika mycket som uppbrottet skiljer nu från då är det språnget mot framtiden. Nya möjligheter och skatter att bli rikare av. Uppbrottet är skiljelinjen vid havets horisont där himlen är oändligheten och havet rörelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om Livet, framtiden