Tankar och livsfragment 29 mars 2026 - meningen

 

Efter att ha varit  i det närmaste bottenfryst under ett par månader har den lilla ån fått fart igen i den tidiga våren. I dess följe kommer också de första sjöfåglarna. Längre bort finns både sångsvan och knipa, de typiska sjöfåglarna som anländer när vintern har tappat sitt grepp. Snart ska åns vatten flöda ut i det ännu isbelagda havet och ännu ett kretslopp är slutet.

Vad som är meningen med allt är en av våra mest existentiella frågor och kanske än mer vad är meningen med våra liv? Födelse, mognad och död är naturens eget kretslopp som återkommer år efter år. Nu i den tidiga våren ser vi början av födelsen.

Meningen med våra mänskliga liv finns det nog massor av olika svar på. En del uppehåller sig vid frågan, andra kanske inte bryr sig alls.

Att vara en del av något, att känna att man bidrar till något och att man försöker se hopp och ljus i tillvaron, är delar som är viktiga för att jag ska kunna känna mening. Dessa delar har varierat över tid i mitt liv. Det hade tidigare mycket med graden av självuppskattning att göra, hur jag blev sedd och bekräftad. Med stigande ålder har de där yttre bekräftande behoven minskat i betydelse. Min kärna som människa har blivit mer stabil och i takt med det kan jag uppleva allt mer mening med mitt liv, även i det till synes triviala.

Även om min syn på mening i livet handlar mycket om mognad så handlar det nog mycket om jag är äldre och har hunnit prövats en del av livet. För yngre människor kan meningens drivkrafter vara av ett helt annat slag. Det som är sorgligt att se är att allt fler yngre människor inte känner någon mening med sina liv. Det bidrar i sin tur till att de mår sämre psykiskt. Det är naturligtvis allvarligt då unga är kraften att driva samhället framåt.

Det finns nog många olika tankar kring varför det har blivit så här. Att en allt oroligare omvärld och en eskalerade klimatkris bidrar är högst troligt, men jag tror att de kulturella förskjutningar som de sociala medierna har givit i ungas liv kan vara en ännu viktigare förklaring. Det borde inte vara någon tillfällighet att många unga upplevda psykiska ohälsa har börjat skjuta i höjden samtidigt som de smarta mobilerna blev snart varje persons egendom.

"Det är synd om människorna", sade August Strindberg redan för över ett sekel sedan. Jag undrar vad Strindberg skulle säga om vår tid där lyckan för många yngre är att bli rik, berömd och vacker. Allt pådrivet av medieplattformarna. Jag tycker så synd om de vilsna yngre människor som inte sett att livet är så mycket större än så. 

Alla behöver vi hitta vår riktning för att känna mening. Det är skönt att känna mening i det enkla triviala som den brusande ån och glädjen över att få se årets första koltrast. I en mörk omvärld fyller det mig ljus och hopp om livet självt...