Askeberget är också ett naturreservat bestående av gammal skog i stort sett opåverkad av människan. Den innehåller flera rödlistade arter av lavar och vedsvampar och man kan se spår av flera skogsbränder från tidigt 1600-tal och framåt.
Naturreservaten och nationalparkerna är i stort sett de enda fredade områden vi har i vår natur. Vi kanske ska säga har varit för nu föreslår skogsutredningen att reservatstatusen kan upphävas. Skogsindustri och dess lobbyister trycker på i jakten på virke. Med de beslutsfattare vi har idag vill jag nog påstå att naturreservaten lever farligt.
De skyddade skogsområdena är ju vid sidan av sin skönhet tänkta att bevara mångfalden, d v s artrikedomen i naturen. Det kräver att vi sätter av ganska mycket skog för att markerna inte ska utarmas. Alltför få och isolerade områden kommer inte leda till långsiktig föryngring av skyddsbehövande arter.
Ibland undrar jag om vi kanske redan är där. Askeberget är ett typiskt sådant isolat av skyddad skog. Området runt berget är hårt märkt av nyare och tidigare avverkningar. I reservatet är det tyst förutom den ripa jag jagar upp och den spillkråka som hörs på längre avstånd.
Jag tänker att avgränsade naturreservat utan koppling till annan äldre skog redan nu utarmas på liv.
Ofta gör jag betydligt fler observationer i skogen kring min stuga. Det är inget reservat, men till stora delar en fin kontinuitetsskog som är varsamt plockhuggen. Skogen är ganska stor och har trots skogsbolagens framfart i området kontakt med än mer opåverkade skogsområden.
Jag önskar att fler skulle förstå vilken skönhet och artrikedom vi håller på att förstöra. En artrikedom som det tar väldigt lång tid att återskapa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar